Helgen som var

Tanken var att denna helg skulle vara ett startskott för att börja leva mitt liv som vanligt igen. Att festa som en galning och dansa hela natten lång. Saker och ting går inte alltid som man tänkt sig. Men det är värt att offra en simpel utekväll för en vän som behöver en.

Mickis B-day party på fredagen var nice och bestiod av fiskhattar och dåliga covers-remixer.

Lärdagseftermiddagen spenderades med Fröken Malin Hertz. Underbart i solsken i Gränna med glass och de senaste måste-veta-uppdateringarna. Jag i gårdagens smink och kläder, vissa defekter på huden, skyhöga klackslor och gigantiska solglasögon. Men vad gör det.

Jag styrde tillslut stegen mot 23-bussen hem till Habo och Eline på lördagsnatten. Satte mig på en bänk och tänkte på livet i väntan på att tiden skulle gå. En kille frågade om han fick göra mig sällskap. Min första tanke var "Shit vad ska jag göra, han kommer att skada mig!". Men han visade sig vara en helt vanlig kille som tyckte synd om mig som satt där ensam. Han höll mig gladeligen sällskapunder de 30 min som jag skulle sitta ute i kylan. Trevligt. Helt vanligt snack mellan två personer som aldrig träffats. Dock slutade det med att han frågade om mitt nummer...

Vi Habo-flickor har tydligen en ovanlig förmåga att locka killar till Habo från långväga. Eline och jag, jag säger då det.

02,35 it is. It works. They're crazy