Jag försöker verkligen leva i nuet, att ha kul med hjärtat och sinnet närvarande. Detta kämpar jag varje dag, timme och minut med. Jag kan inte leva i det förflutna, mitt liv är inte slut än, och det är så viktigt att jag tar vara på varje ögonblick av det då. Tessie och Emmeli hade inte tyckt att det var okej av mig att bara stänga av.
Detta sätt att tänka resulterade i mystiska defekter på min hud. Jag var som mumifierad kring området kring munnen, och en smärre nyansändring på halsen. Hmmm...diskret och ligga low var det ja....
Problemet är nu åtgärdat med hjälp av lagervis av idominsalva. The number one dunderkur
1 kommentar:
Hej.
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, för det är kanske lite mysko att en okänd person som jag läser din blogg och gråter floder mitt på natten. Men det gör jag, och jag måste bara säga att jag lider med dig. Mina ord är kanske helt obetydliga, eftersom jag aldrig har träffat dig, Emmeli och Theresia, men sättet du beskriver din sorg över dina vänner, det hugger till något så fruktansvärt. Jag kan knappt föreställa mig hur det känns för dig. Jag har läst meddelanden i Facebook-gruppen, kollat på bilder och läst tjejernas blogg, och allt detta har berört enormt mycket. De verkade verkligen vara underbara personer med mycket sinne för humor.
Jag är övertygad om att du kommer att återförenas med Theresia och Emmeli igen. Livet i sig är ganska extraordinärt och övernaturligt, döden är nog också det.
Du, ta hand om dig så mycket det går.
Kramar!
/Mervi
Skicka en kommentar