Kenny Starfighter och mexikaner

Tisdagen spenderades med att hitta födelsedagspresent till fröken Haddis. Detta är ju aldrig det lättaste eftersom hon inte är så förtjust i prylar utan föredrar "qulity time". Men jag tror jag löste det hela med present ändå. Trots att jag ska spara lyckades jag köpa en kjol. Damn it! Bättre lycka att inte shoppa nästa gång. Men jag lade undan pengar på sparkontot i mändags, så ett framsteg! China here I come

Malin Hertz slog en pling senare under dagen. Var så underbart att prata med henne igen! Så underbart att ha henne tillbaka i staden, i mitt liv. Livs levande kom hon hem från sin livs resa, och jag kommer få höra hennes historier och de äventyr hon varit med om i Afrikaland.

Tisdagskvällen spenderades med fika på Johans med Eline och Elias för att sedan förflytta oss till bion där det var hög tid för att se Kenny Starfighter. Underbart rolig film! Kom på mig själv med att skratta hjärtligt och att nästan inte tänkt på Tessie och Emmeli under hela filmen. Tack Elias och Eline för en helt underbar kväll!

Mexikanerna kommer tillbaka! Luis och Alexis kommer att komma tillbaka till Sverige för att plugga inom en ganska snar framtid! Det värmer och det gör mig så lycklig! jag har saknat dem så. Vi funkade så bra ihop. Men de kommer tillbaka!

På jobbet försöker jag verkligen hälla mig så lugnt och samlad som det går. Men stunderna man blir ensam blir känslorna överväldigande då tankarna kommer smygandes, och tårarna och saknaden är återigen i min närvaro. Tack och lov så är alla på jobbet underbara människor och så oerhört stöttande. Jag hade inte klarat det utan er, det hoppas jag ni förstår. Egentligen alla som visar sitt stöd, och att det finns människor och stunder som är värdefulla. Men trots detta så vill jag att allt ska vara som vanligt igen. Jag vill att de ska vara här. Jag vill inte bara ha minnen kvar. Men jag måste gå vidare. Som en vän sa till Anita: Det går inte gå vidare, man får bara börja om.