go ask for joy division
and celebrate the irony
everything is going wrong
but we're so happy
go ask for joy divison
and raise your glass to the ceiling
cos this could all go so wrong
but we're so happy
so happy
so let the love tear us apart
I found the cure for a broken heart
let it tear us apart
----------------------------------------------------------------------------------------------
Just nu känns allt fel och rätt på samma gång. Om det är så att jag börjar greppa det här med ironi nu, så skulle jag säga att mitt liv känns otroligt ironiskt nu. Jag är förvirrad, så som jag aldrig varit förvirrad tidigare. Jag är rädd. Jag har så mycket tankar och känslor inom mig nu. Tankar på älskade och saknade Tessie & Emmeli, tankar på mitt liv att jag måste fortsätta leva och njuta av det. Jag vill springa ifrån allt, samtidigt som man vill böja om på nytt. Att tillåta sig att vara lycklig, när man kanske egentligen inte är det är inte så lätt.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Jag är rädd för att bli sårad, men kanske ännu räddare för att såra själv. Klarar jag det nu? Jag ska till Kina om ca 5 månader och mitt hjärta är fullt av sorg samtidigt, är det så klokt det jag/vi två håller på med? Ska man lyssna på hjärtat eller på hjärnan? Ska jag tillåta mig själv att känna allt, ska jag våga släppa på intellektet och våga kasta mig ut och låta ödet ta hand om resten?
------------------------------------------------------------------------------------------------
Hellre älska och förlora, än att aldrig älska?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar