Jag sov två eventuellt tre ynka timmar natten till onsdagen. Detta var delvis mitt eget fel för att jag sov till kl. 11 tisdagen och skulle upp kl. 04.20 på onsdagen. Men detta skyller jag på en viss person som ständigt bekymrar mitt sinne. Du vet vem du är...
Så onsdagen gick jag på sparlåga, en ganska stark sådan som höll i sig fram till efter lunchen då tröttheten och bristen på sömn gjorde sig påmind igen. Jag var übernervös angående att jag skulle ha ett seriöst snack med en viss person. Dessa samtal brukar dock alltid leda till att vi båda skils åt ännu mer förvirrade än vad vi var från början, och meningar som "jag vet inte" och "jadu Sophie..." upprepas ständigt. Men denna gången lämnade jag honom med ett lite lättare sinne. Paniken och rädslan släppte lite, och jag tror jag nu vågar "kasta mig ut" som fröken Hertz uttryckte det.
Efter mycket om och men, slutade det med utgång trots mitt oerhörda opepp, men vem kan tacka nej till att spendera en kväll med Haddis och Malin, på Kåren, med utbytesstudenter? Inte jag i alla fall. Kvällen var fantastiskt underbar. Äntligen en lyckad utgång! Efter både fredagens och lördagens icke fullbordade kvällar trodde jag att det skulle blir svårt. Men den goda stämningen var ett faktum och nya kontakter med utbytesstudenter knöts. "De e nice!"
Sovplatsen för kvällen blev Malins soffa efter en kall promenad hem med henne i mina klackskor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar