Helgens festligheter

Lördag morgon kl 09,00 samlades K-Rautas festisar på parkeringen utanför jobbet. Destinationen var Göteborg. Jag hade sett fram emot detta länge, och jag och Challe var taggade till tusen. Samtidigt som jag tyckte att det skulle bli jättekul att åka iväg, anade jag att det skulle bli minst lika jobbigt. Oerhört mycket känslor och tankar jag måste hålla under ytan.

Fösta stoppet på förden blev en mack där jag och Charlotta sprang in för att liva upp stämningen i vår bil. Detta ledde till att det inhandlades 1pkt kanelgifflar, 1st Marabou mjölkchoklad special edition jordgubbar och 3 underbara CD-skivor (melodifestivalen 2008, Svenska danslåtar och svenska danslåtar i superremix version). Jag har bra smak minsann...men det livade sannerligen upp stmningen! Vi bjöds även på Kjells extremt håriga rumpa ut stickandes genom den andra bilens dörr...en upplevelse...

Nästa aktivitet var Middag på Hard Rock Café. Där sjöngs det "ja må de leva" för Adela (som fyllde år i fredags 29 maj) och för mig (som fyllde år söndag 31 maj). Jag hatar den sången nu för tiden. Vadå leva? Alla bara dör ju. Mina bästa vänner är döda. Det gör så ont. Detta var vad som for genom mitt huvud då de sjöngs för mig. Jag kämpade för att hålla tårarna under kontroll och jag kände hur de brände i ögonvrån. Jag fokuserade istället på att tänka att jag uppskattade att de sjöng för mig, så himla fint! Jag tittade på alla underbara människor som satt runt bordet och som sjöng och tänkte hur mycket jag tycker om dem, och att de lever. Det fungerade tårarna stannade i ögonvrån, jag kände det som att jag höll på att explodera men klistrade på ett leende på läpparna istället och häll tårarna inom mig.

Efter middagen blev det shopping! På väg till shoppinggatan stog människor från Amnesty. De hade en kista. En begravningskista. På min näthinna spelades bilder på Tessie och Emmeli liggandes i var sin kista brevid varandra upp. Jag fick ingen luft. Jag ville bara lägga mig ner på marken och aldrig mer komma upp.

Det visade sig relativt snart att jag och mitt shopingsällskap hade oerhört olika smak. Det slutade med att jag sa att jag riger dem när jag kört klart mitt race genom stadens måste-kolla-igenom-butiker. Mycket bättre så. Inköp en hölls på en oerhört liten nivå och jag är så stolt! China here I come! Inköpen blev ett par örhängen från topshop, ett linne från Monkey och två nagellack.

På kvällen var det dags för mat igen på ett ställe som heter Oaklys. Det var mycket underhållande då personalen bjöd på sång och dans. Simon fick ragg (Henke-i-tajta-superkorsta-shorts) och jag fick ragg (Stor-tjock-man-med-rött-ansikte). Personalen hade tydligen fått uppgifter att vi hade två födelsedagsbarn vid K-Rautabordet så det resulterade i att jag och Adela blev uppdragna till restaurangens mittpunkt där vi parades ihop med var sin tjock partner och skulle ha danstävling. Trots min relativt usla insats gällande dansen resulterade detta i att jag och min partner vann! Hell yeah I'm the number one dancer! jag fick en shot som pris och jag och Adela fick var sin drink.

Middagen var kämpig. Jag kände tårarna komma krypandes hela tiden, trycket över bröstet och jag ville bara gråta ut allt. Jag ville definitivt inte må såhär! Jag ville ha kul med mina vänner från K-rauta! Jag kände mig helt utmattad. vet inte om det berodde på huvudvärken som antingen resulterade av solskenet eller av att jag spänt mig hela dagen för att inte gråta och bryta ihop, eller av att det tar på krafterna att försöka förtränga alla tankar och känslor. jag saknar dem så och jag var tvungen att förneka att det hänt och låtsas som om de var i Australien och hade kul.

Efter all dans blev det hemfärd till hotellet (Gothia Towers). Tydligen var det inte så lätt som vi hade trott. Istället för att komma till Hotellet mitt emot Liseberg hamnade vi i Majorna som enligt en kille vi frågade om vägen till baka var Göteborgs slumområde och stadens råntätaste område. Vi blev räddade av en taxi, och efter ca 1,5 timme hade vi alla återförenats i spy bar på hotellet.

Istället för att spendera min födelsedag på söndagen i Göteborg och göra åt lite er pengar på shopping som jag från början hade planerat, så valde jag att ta den tidiga bilen hem. Jag var helt utmattad. Jag ville bara hem och gråta. Jag hade verkligen haft det roligt i Göteborg, men det hade varit minst lika jobbigt att hålla alla tankar och känslor under kontroll under en sådan lång tid och utan att kunna vara ensam och samla sig. Väl hemma var det dock bara att bita ihop ytterligare då jag skulle foras av släkten med tårta. Jag orkade inte mer och flydde ganska snart till Eline som räddade min dag. Jag fick 5 nagellack i udda färger och en miniplunta av henne. Vi åt pizza, köpte 6st filmer (då kiosken var stängd och vi inte kunde hyra) vi såg "pretty women" och "snygg sexig singel"


På grund av det stora urvalet av bilder från Göteborgsresan så finns alla bilder på facebook! Enjoy!