Inom mig har jag sorg, panik och desperation, på utsidan ler jag. Halvhjärtat, för saknaden är stor. Jag tittar på bilden jag har som bakgrund på mobilen och jag kan inte förstå. Jag ringer deras mobiler, ingen svarar. "...and I call you back as soon as I can". Det kommer inte ske, även om det är allt jag nogonsin kan önska mig just nu.
Jag vill gråta, men vågar inte för det känns som om jag inte kommer att kunna sluta då, eller orka ta mig upp från marken.
1 kommentar:
Thnx, I think... ;) Did you know Tessie and Emmeli?
Skicka en kommentar