Ni har jag haft semester i 10 hela dagar. Jag måste nog säga att jag spenderat dem väl. Jag har träffat gamla klasskompisar från högstadietiden. Det var en trevlig uppdateringsfika som bar med sig många överraskningar
På fredag stod det skrivet utgång i min kalender med Kattis, Carro J, Eline, Emma och Sofie. Förfesten ägde rum hos Kattis och började med att vi kastade svamp på hennes fönster då ytterdörren var låst och vi ej kom in i huset. Hos Kattis dansades det loss till ljuvlig 90-talsmusik. Danser som "Birdie", "dancing man" och "low" brukades flitigt. Målet för kvällen var 8 glas och utbytesstudenter. Vi tog även en sväng förbi Bongo där även vakten som brukar ropa "K-Rautatjejen, ingaproblem du behöver inte visa leg" pinsamt nog befann sig. Jag har även fina bilder på mig och Elines bröder i min ägo nu för tiden. Det var en oerhört lyckad kväll. Ett fint försök till en normal tillvaro utan bekymmer.
Lördagskvällen spenderade jag med min kära syster och fördrevs genom att vi tittade på 3 filmer 3! Det kallar jag att fördriva tiden. Men det var så oerhört trevligt. Vi tog även en promenad och uppdaterade varandra om vad som stod på i våra liv.
Söndagen var det inhandlade av b-day present till min far. Höroch häpnad, men det slutade med att han fick en nyckel och en nyckelring med brynäsloggan på i födelsedagspresent. Till saken hör att han är ett stort Brynäsfan, men jag kompletterade min min eventuellt torra present med några chokladpraliner. Jag tvingade även med mig Eline till Elias för en "Hit and run". Det vill säga åka en snabbis till Elias och lämna en bok för att eventuellt där träffa Elias vänner. Jag har nämligen bara träffat 3 av dem, och de börjar betvivla min existens som Elias flickvän och snarare tro att Elias lever i sin fantasi. Att jag var lättad när jag och Eline skulle gå till bussen och Elias vänner fortfarande inte anlänt är en underdrift, men då jag upptäckte att jag glömt pappas present hos Elias och insåg att jag måste gå tillbaka och hämta den var jag inte lite irriterad på mig själv. Vi skulle behöva ta ett senare tåg, och nu ganska troligt träffa André, Elias beryktade kalla och lite smått arroganta vän. Detta såg jag icke fram emot. Mycket riktigt kom André då vi var där, och mycket riktigt var inte mötet så trevligt som jag hade hoppats på. Han sa ett "Hej, André" och det var allt. Han tittade knappt på oss. Fine, jag och Eline sa väl inte så mycket heller, men André var iskall. Jag ska verkligen försöka bita mig i tungan så att jag inte säger några illa utvalda ord och spydiga kommentarer nästa gång jag träffar honom. Jag ska verkligen försöka till 100%. Han är ändå en av Elias närmaste vänner, och jag vill inte att han ska bli "en ny Frida".
Väl hemma igen väntade släkten med tårta och firande av min käre far. Själv var jag inte allt på humör för att spela charader om att jag var helt okej och att jag inte hade ett krossat hjärta och saknade Tessie och Emmeli. Jag var disträ. Lyssnade knappt på vad de sa, hade gråten i halsen och kände mig så oerhört tung. Situationen blev inte bättre av att när jag kom innanför dörren är det första jag får höra att jag inte passar i en sådan ljus rosa färg som jag hade på min tröja för att den fick mig att se ut som ett lik. PANG! Jag ser bara bilder av Tessie och Emmeli liggandes i var sin vit kista brevid varandra. Tankar och bilder far runt i ljusets hastighet och jag vill bara förvinna.
Måndagen började med en frukostfika på Johans med Carrro I, Lovisa, Amanda, Karin och Haddis. Det var så trevligt. Dock blev jag oerhört disträ efter ett tag. Jag kan inte förstå att det är så ansträngande att göra ingenting nu för tiden. Det är så svårt att fokusera och man blir så utmattad. Dessutom blev mina åsikter inte bättre av vad Karin berättade om Andé. Schiesse, det kommer att bli en stor utmaning för mig att omvända honom på den goda sidan.
På fredag stod det skrivet utgång i min kalender med Kattis, Carro J, Eline, Emma och Sofie. Förfesten ägde rum hos Kattis och började med att vi kastade svamp på hennes fönster då ytterdörren var låst och vi ej kom in i huset. Hos Kattis dansades det loss till ljuvlig 90-talsmusik. Danser som "Birdie", "dancing man" och "low" brukades flitigt. Målet för kvällen var 8 glas och utbytesstudenter. Vi tog även en sväng förbi Bongo där även vakten som brukar ropa "K-Rautatjejen, ingaproblem du behöver inte visa leg" pinsamt nog befann sig. Jag har även fina bilder på mig och Elines bröder i min ägo nu för tiden. Det var en oerhört lyckad kväll. Ett fint försök till en normal tillvaro utan bekymmer.
Lördagskvällen spenderade jag med min kära syster och fördrevs genom att vi tittade på 3 filmer 3! Det kallar jag att fördriva tiden. Men det var så oerhört trevligt. Vi tog även en promenad och uppdaterade varandra om vad som stod på i våra liv.
Söndagen var det inhandlade av b-day present till min far. Höroch häpnad, men det slutade med att han fick en nyckel och en nyckelring med brynäsloggan på i födelsedagspresent. Till saken hör att han är ett stort Brynäsfan, men jag kompletterade min min eventuellt torra present med några chokladpraliner. Jag tvingade även med mig Eline till Elias för en "Hit and run". Det vill säga åka en snabbis till Elias och lämna en bok för att eventuellt där träffa Elias vänner. Jag har nämligen bara träffat 3 av dem, och de börjar betvivla min existens som Elias flickvän och snarare tro att Elias lever i sin fantasi. Att jag var lättad när jag och Eline skulle gå till bussen och Elias vänner fortfarande inte anlänt är en underdrift, men då jag upptäckte att jag glömt pappas present hos Elias och insåg att jag måste gå tillbaka och hämta den var jag inte lite irriterad på mig själv. Vi skulle behöva ta ett senare tåg, och nu ganska troligt träffa André, Elias beryktade kalla och lite smått arroganta vän. Detta såg jag icke fram emot. Mycket riktigt kom André då vi var där, och mycket riktigt var inte mötet så trevligt som jag hade hoppats på. Han sa ett "Hej, André" och det var allt. Han tittade knappt på oss. Fine, jag och Eline sa väl inte så mycket heller, men André var iskall. Jag ska verkligen försöka bita mig i tungan så att jag inte säger några illa utvalda ord och spydiga kommentarer nästa gång jag träffar honom. Jag ska verkligen försöka till 100%. Han är ändå en av Elias närmaste vänner, och jag vill inte att han ska bli "en ny Frida".
Väl hemma igen väntade släkten med tårta och firande av min käre far. Själv var jag inte allt på humör för att spela charader om att jag var helt okej och att jag inte hade ett krossat hjärta och saknade Tessie och Emmeli. Jag var disträ. Lyssnade knappt på vad de sa, hade gråten i halsen och kände mig så oerhört tung. Situationen blev inte bättre av att när jag kom innanför dörren är det första jag får höra att jag inte passar i en sådan ljus rosa färg som jag hade på min tröja för att den fick mig att se ut som ett lik. PANG! Jag ser bara bilder av Tessie och Emmeli liggandes i var sin vit kista brevid varandra. Tankar och bilder far runt i ljusets hastighet och jag vill bara förvinna.
Måndagen började med en frukostfika på Johans med Carrro I, Lovisa, Amanda, Karin och Haddis. Det var så trevligt. Dock blev jag oerhört disträ efter ett tag. Jag kan inte förstå att det är så ansträngande att göra ingenting nu för tiden. Det är så svårt att fokusera och man blir så utmattad. Dessutom blev mina åsikter inte bättre av vad Karin berättade om Andé. Schiesse, det kommer att bli en stor utmaning för mig att omvända honom på den goda sidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar