Konstigt hur saker kan komma så lägligt. När jag läser Emmelis blogg kommer helt plätsligt en låt av Veronica Maggio och rubriken på blogginlägget jag läste var "Måndagsbarn", var Emmeli här med mig? Jag vet att jag låter galen, men det är så mina tankar snurrar u för tiden. Letar desperat efter tecken från Tessie och Emmeli. Jag vill inte vara utan dem. Jag vill ha dem nära mig, så nära det går. Jag älskar att ha tröjan med trycket som är så sanslöst likt Tessie och jag älskar stora örhängen ännu mer för Emmli hade det.
Ett citat ur TV-serien Grey's anatomy som det är säsongsavslutning på ikväll, och som jag gråter floder till varje gång jag ser det ensam. Detta citatet var så träffande idag...
"I feel like I'm moving in slow motion and everything around me is moving so fast... I'm just stuck... And there's all this pressure 'cause everyone's hovering around waiting for me to do something or say something or flip out or yell or cry some more. And I'm happy to play my part. I'm happy to say the lines and do whatever it is I'm supposed to be doing if it would make everyone feel more comfortable. But I don't... I don't know how to do this. I don't know how to be this person. I don't know who this person is... How did this happen? Why did we end up here? Why am I alone?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar