Det känns som om jag dras ner till jorden, min rygg vill inte gå rakt, jag orkar knappt säga ett ord, varje steg man tar känns ansträngande och varje andetag man tar känns det som om luften ska gå ur lungorna.
Jag känner mig så tom. Jag saknar dem av hela mitt hjärta, och det känns som om det ska gå i tusen och åter tusen bitar. Samtidigt känns det som om jag väntar på att de ska komma hem, ge mig en kram och berätta alla historier de varit med om under sin livs resa. Vi skulle ju träffas i Shanghai. Ni skulle hälsa på mig där.
Det känns som om något fattas i mitt liv, som om det alltid kommer finnas ett hål att fylla. Det är Tessie och Emmeli som fattas, som alltid kommer saknas, som alltid kommer älskas.
Hade det inte varit för alla som visar att de bryr sig om en hade jag gått under totalt. Ni ska ha ett stort värmande tack! Det betyder så oerhört mycket för mig att veta att det finns vänner där ute.
1 kommentar:
Sophie, jag har inget nummer att nå dig på. Är tveksam till att du ens skulle orka prata heller. Vill bara att du ska veta att jag tänker på dig! Sorgen är lika oändlig som alla underbara minnena av dem, ändå har jag bara känt er tre i ett år. Jag vet att inga ord hjälper men jag hoppas vi kan träffas snart och minnas dem tillsammans. Ta hand om dig. Massor av kärlek / Amanda
0735-086519
Skicka en kommentar