Jag tycker att det känns som om jag ältar. men det är bara Tessie och Emmeli som snurrar i mitt huvud just nu. Kom tillbaka!
Det som hjälper mig är min tro: Att de är närmare mig nu, än när de var i Australien. det hjälper lite, även om man inte vill ha bara minnen kvar, utan Tessie och Emmeli. Scheisse!
Emil och jag besökte Greens igår kväll. Det värmer att Anita och Dan är så välkomnande och öppna. Vi får komma dit när vi vill, stanna hur länge vi vill och Dan hade till och med sagt att jag och Emil kunde börja ta källardörren.
Carro Isaksson kom förbi innan. Det värmer att folk bryr sig så mycket. Att de vill hjälpa en. och tack till Malin Hertz också, som skickar kärlek och omtanke från Afrika. Och tack Pierre. Tack alla.
jag vill komma tillbaka till jobbet. Men det är svårt att jobba inom service då det gäller att stoppa in privatlivet, känslor och tankar i en låda, låsa lådan ordentligt, kasta iväg nyckeln och gömma lådan. Jag måste få ur mig allt just nu. Annars så kommer det att bryta ner mig innefrån. Emmeli och Tessie betydde så otroligt mycket för mig så det inte går att beskriva med ord. Ni som såg oss tillsammans kan förhoppningsvis förstå. De var så underbara. Jag älskar dem så.
Det blir minnesstund för Tessie och Emmeli på lördag kl 18,00 i Habo Missionskyrka. ALLA är välkomna. Sprid ryktet. Det blir okristet, även om prästen kommer finnas där, möjligheter till att tända ljus och så vidare. Bildspel och musik. Minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar