Idag skulle jag jobbat 06.45-16.30. Jag kände att det började bli mycket tankar och känslor inuti mig då jag bytte om. Trycket över bröstet, känslan av att hur mycket man än andas så får man ingen luft hade ännu en gång gjort mig sällskap.
Jag gick ut till fikarummet för att lämna metron jag tagit med mig. Då brast det. Charlotta frågade hur det var med mig/vad som hänt och kramade om mig. Tårarna kom, mascaran smetades ut och jag grät så hela kroppen skakade.
Jag vill jobba. Känns bra att tänka på något annat. Att låtsas som att allt är bra, allt är som det alltid varit och att mina vänner lever och är lyckliga. Nu är jag hemma, tänker, saknar och sörjer.
Kom dessutom inte hem från Jönköping. Missade tåget jag skulle ha åkt med till Habo, plus att jag höll på att hoppa på ett tåg till Nässjö. Jag var i en helt annan värld i mina tankar.
Those that are dead are not dead
they are just living in my head
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar