Tårar

Oavsett hur många tårar jag fäller, och jag har fällt många, så kommer inte allt ur mig. Jag kommer alltid att älska dem, alltid att sakna dem. Jag kan inte förstå. Är de inte på sin livs resa längre? Visst låter det ironiskt. Sitt livs resa. Tessie var ironisk Jag var naiv. Emmeli var brutalt ärlig. Mina partners in crime. Kom tillbaka.

Kattis har varit så otroligt underbar. Ringer och messar och kollar hur det går för mig. idag tog hon emd mig på picknick till utsikten i Huskvarna. Hon hade varit så huslig och kokat varm choklad, köp oändligt med kakor, kex muffins och andra sötsaker. Hon hade till och med med sig filtar. Det var precis vad jag behövde. Vi pratade om Tessie och Emmeli, vi skrattade också. Skratten är de som läker. Hon hade även gjort 2 cd-skivor till mig. En med glad musik, och en med sorgsen musik. För att markera vilken som var vilken hade hon gjort smileys på dem. Det går inte att beskriva i ord hur tacksam jag är för vad hon gjort/gjort för mig. De minsta ting betyder så mycket. Det helar.

Promenerade med Emil Uddenberg igår. Emmelis bästa killkompis. Skratten läker såren som kanske aldrig kommer läka. Men det känns bättre.

De på jobbet har varit så otroligt omtänksamma! Det betyder så mycket. Tack alla!

Till alla som skriver till mig. Jag är så oerhört tacksam ska ni veta!