Always one foot on the ground

Nu har jag varit ledig hela helgen efter att ha jobbat 8 dagar i rad, och som jag förutsåg så kom smällen idag. Då jag jobbar håller jag allt inom mig och förnekelse ligger närmast till hands. Hela lördagen höll jag mig ständigt aktiverad. Idag söndag kom allt ifatt mig, och det gör så jävla ont. Jag klarar inte av att hålla så mycket tankar och känslor inom mig hur länge som helst och detta visste jag, men likt förbannat låtsas jag som om de är i Australien och lever livet (gosh vad ironiskt det låter).

Jag vill vara lycklig idag för jag har haft en riktigt trevlig helg och dessutom fyller Elias år idag, vilket hat tycker är en lite överskattad sak att fira.

På senaste tiden har jag sett som Tecken från Tessie överallt, och med rädsla är min fråga: Emmeli vart är du?! Det går inte riktigt beskriva men det är som om man ser Tessie i saker och ting. Och det känns som om jag tappat bort Emmeli, eller som om Emmeli tappat bort mig. Kom tillbaka!

Regina Spectors låt "On the Radio" spelas om och om för mina öron.

This is how it works

You're young until you're not

You love until you don't

You try until you can't

You laugh until you cry

You cry until you laugh

And everyone must breath

Until their dying breath

Även hennes låt "Fidelity" spelas om och om igen. Damn vad ont det gör. Jag orkar inte ha några hemligheter längre. Jag vill bara att alla ska veta. Känns som om man går bakom ryggen och att man sviker. Och jag avskyr det av hela mitt hjärta. Och jag kämpar varje dag med mina delade känslor och tankar. Lyssna på låten.

Men trots min sorg idag så hoppas jag på att nästa helg då K-Rautas festisar ska till Göteborg blir fenomenal då min födelsedag ska firas med dunder och brak på lördag vid tolvslaget till söndag. Helgen därefter anser Sofie att vi ska anordna någon form av sammankomst för att fira att jag fyllt år, detta är ju en sak man icke kan skjuta under mattan.