Då var det äntligen helt ute i luften. Inga hemligheter längre! Alla vet. Det känns så mycket bättre nu, även om det var så oerhört jobbigt att berätta det. Jag mins blicken i hennes ögon. Chock. Tårarna började rinna från oss båda. Men nu vet båda familjerna att vi är tillsammans. Det har varit som en stor tyngd över mig. Han gör mig så lycklig och jag tycker om honom så mycket, och då vill jag att dessa familjer ska veta om det då de betyder så oerhört mycket för mig med. Jag kände mig som ett svin dock. Både mot Tessie och mot hennes familj. Min största rädsla är att det ska känna sig svikna av mig, att de ska tro att Tessie inte betydde något för mig. Jag känner mig som ett svin mot henne, men samtidigt tror jag att hon vill att jag ska vara lycklig och fortsätta leva. Det skulle vara så olikt henne att tycka något annat. Jag älskar henne, och jag tänker varje dag på om det är okej med "mig och Elias". Det betyder INTE att jag älskar henne mindre. Bara att livet otroligt nog går vidare. För mig så står tiden stilla. Att det är 3 månader sedan det hände kan jag inte förstå. Det känns som om det var igår. Men när jag är med Elias flyger tiden iväg.
Jag minns dessutom så väl alla gånger vi triggade varandra att göra spontana/korkade/roliga grejer med killar bara för att de två som inte var delaktiga i aktiviteten skulle få något att snacka om då de ej hade något eget liv. Jag saknar dem.
Ni får tycka illa om mig för det här med Elias, jag kan förstå det. Men jag önskar att jag fortfarande får hålla er nära mitt hjärta. Förlåt om jag sårade er, för det var absolut inte min mening.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar