Gudarna ska veta att jag försöker gör detta av hela mitt hjärta, men det är sannerligen inte så lätt som det låter. Jag och Eline tog en shoppingrunda för några dagar sedan för att leta B-day present till en nära vän. Utöver denna present blev det även ett inköp i form av en T-shirt. Det speciella med denna var trycket och de tre orden under det. Min tanke var: är det ett tecken? Tycker hon att det är okej?
Jag har kommit på mig själv att stirra på bakgrundsbilden, med Tessie & Emmeli, som jag har på mobilen och kommit på att taken som flyger genom mitt huvud är att det aldig har hänt. Att de lever. Att de lever loppan i Australien fortfarande. Det är lättast att tänka så då jag är på jobbet, dock kommer det antagligen att slå tillbaka mot mig då jag är ledig.
Prästen som höll i begravningarna kom in på jobbet häromdagen. Jag kände genast tårarna svida, trycket mot bröstet komma och den ökade hjärtklappningen. Min räddning blev cigg och en stunds bortpratande av tankarna med Kattis och Mattias. Min kropp skakade av allt jag försökte hålla inom mig. Ännu en gång ville jag bara lägga mig er på marken och stanna där. Kattis och Mattias räddade min dag kan man säga. Och jag anser mig ha dispans för nyttande av ciggaretter pga omständigheterna.
För att prata om något mindre jobbigt, så har jag råkat på en dunderförkylning. Jag är inte sjuk, bara mindre frisk. Symptom: huvudvärk, halsont, hosta och heshet. Och inte nog med det, den där nära vännen jag nämnde ovan ansåg att vi ej kunde ses pga att han ej ville bli smittad. Snacka om rådiss! Dock kan jag förstå det. Att göra polisfystest är väl inte direkt det lättaste. Jag trodde att jag var fine med hans beslut av att vi ej skulle ses idag, men med tanke på att jag måste vädra min trut angående detta så verkar mitt sinne vara lite smått irriterad, även om hjärtat säger att det verkligen är helt okej. Men eh, jag får väl ge igen med att umgås med utbytesstudenter istället haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar