I helgen blev det fest, precis som planerat. Det ständiga temat verkade vara vattenpipa och utbytesstudenter. Inte mig emot.
Hur stor är chansen att jag,efter att ha i ca en månad helt plötsligt fått för mig att jag verkligen vill åka till Dubai, träffar en kille från Dubai. Ödet? Eller kanske är det bara ren otur att han ska börja plugga i Paris i höst..Dubbelscheisse. Själv så ska man till Umeå. Lite skillnad.
Att tolka killar är ju inte det lättaste heller. De ändlösa kyssarna och de mjuka smekningarna som fortsatte ändå till kvällen dagen efter. Vad betyder det? Ingenting? Gosh, att jag hatar att behöva vänta till onsdag innan jag kommer att få reda på det. För jag vill inte vara den som hör av mig först. Eller ska jag bara hålla mig till tre-dagars-regeln...? Det bästa vore nog att glömma Mr Samone, killen som dessutom ser ut som självaste Pulo Nutini, försöka gå vidare och åka till Umeå och sluta drömma mig bort till ljumma sommarnätter med spontana taxiresor med exotiska inslag.
Jag fick min sommarflirt. Be careful what you wish for...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar