I onsdags såg jag Twilight med några tjejer från jobbet. Där på bion träffade vi en kollega som varit i Australien och på Nya Zeeland. Och kom hem. Hjärtat stannar varje gång jag ser henne. Jag känner mig verligen fruktansvärd som inte kan titta henne i ögonen, prata med henne eller le hjärtligt när jag ser henne. Allt jag ser är att mina bästa vänner INTE kom hem.
Även att en av dem som rev biljetterna känneer Emmeli, kände. Jag låtsades inte se henne heller. Jag vill nte bli påminnd, det gör så ont. Ännu en gång så flyr jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar