Nothing without you

Damn you! Kom tillbaka till mig! varför skulle ni åka? Varför skulle ni ta bilen? Varför skulle Ni krocka? Varför lämnade ni mig?

Jag saknar er så! Det är så fruktansvärt tomt utan er! Det gör så ont! Jag kämpar för att gå vidare, vara lycklig, se framåt och ta nya steg i livet. Men tomrummet är kvar, smärtan är kvar och saknaden kommer aldrig försvinna.

Jag gör allt för att hålla mig sysselsatt. Vill inte läsa gamla meddelanden från er, vill inte se bilder på er eller oss. Minnena värmer inte och skänker mig lycka för tiden vi hade tillsammas. Påminnelsen om att ni aldrig mer kommer vara vid min sida, att jag aldrig mer kommer få röra vid er eller höra era röster och skratt tar över och smärtan är som en kniv i bröstet, luften går ur mig och jag vill bara sjunka som en sten.

Home sweet home...

Igår var det första kvällen i min egen säng sedan i torsdags. Ingen soffa, ingen sovsäck eller inget delandes av en 90-säng. Underbart. Jag har ätit riktig mat, dvs mat som inte är för stark så att jag kan äta den, jag har druckit mjölk, gått och lagt mig och gått upp i rimlig tid och umgåtts med människor som pratar svenska.


Ändå saknar jag det. Att bara sitta och chilla med hans kompisar och vattenpipan medan de snackar Urdu. Jag sover gärna i den där förbaskat lilla sängen, då jag kommer närmare honom, varje måltid är ett äventyr som handlar om överlevnad. Är det verkligen möjligt att jag saknar honom redan..? Det är så dumt att kära ner sig i någon nu. Oerhört dumt! Min vanliga otur. Alltid när jag bestämt mig för att absolut inte bli kär, så hittar jag honom.

Fest, vattenpipa och curry

Den senaste tiden har bestått av en hel del festande. I onsdags var det en planerad utgång, mestadels för att jag för en gångs skull faktiskt kan gå ut på en onsdag. Även denna gången bestod kvällen av utbytesstudenter och vattenpipa. Tycks vara ett nytt tema.

Tordagen spenderades hemma hos Pierre där vi grillade med Mickis och två av Pierres vänner. Dock råkade jag visst inhaltera alldeles för mycket Jägermeister. Åka hem till en av Pierres kompisar, för att sedan ta en taxi hem från killen hem till Habo, då jag insåg att jag inte vill sova där. Det var inte första gången jag tog taxi på mindre än en vecka. Bränt 1000kr på taxi nu. Illa. Måste sluta vara full och bekväm.

Även att det i fredags blev en spontantripp till Malmö för att hälsa på Alexis. Det festades och en del andra företeelser förekom också, då killarna prompt insisterade på att ta en tripp över till Köpenhamn och Kristiania. Kristiania var dock ett ställe jag kan rekommendera människor att besöka. Sanslöst skumt ställe. Fullt av konstverk, stånd och folk som säljer gräs helt öppet. Mycket spännande tripp som jag kan rekommendera nästa gång ni besöker Köpenhamn. Bara att uppleva lukten av mariana som slår emot dig när du går mot entrén.

De senaste dagarna har fortsatt att spenderas i internationellt sällskap. Råslätt. Tror jag är den enda svensken jag sett här. Jag trodde att folk bara sa så på skoj, men icke. Det stämmer. Om ni ser en liten blond tjej och ni råkar gå för nära henne och hon luktar Curry. That´s me. No Joke. Och jag har även lärt mig svära på "Urdu". De snackar tydligen det i pakistan. Dock verkar hela bunten se ut som indier, enligt mig. Jag har även lärt mig säga "Gandu", "Gashti" och "Mallana", tydligen har jag lätt att fånga upp diverse svordomar på olika språk. Även att det lyssnas flitigt på indisk eller pakistansk musik, som faktiskt inte är så illa som jag tidigare trott. Eller så är jag bara hög på curry...

Analys av mig själv

Jag har kvar mess från Tessie och Emmeli på mobilen. Varje gång jag måste radera meddelanden, på grund av att inkorgen är full, bläddrar jag snabbt förbi dem. Utan att ens titta på mobilen. Det gör för ont att ens se deras namn fladdra förbi.

Har funderat på om jag är inne i en fas av förnekelse. Vill inte se deras namn, vill helst inte prata om det, eller skriva om det. Försöker att ständigt hålla mig sysselsatt. Kanske är därför jag ville ha en sommarflirt, eller helt plötsligt blev intressera av både bilar och fotboll.

Mr SAMone

I helgen blev det fest, precis som planerat. Det ständiga temat verkade vara vattenpipa och utbytesstudenter. Inte mig emot.

Hur stor är chansen att jag,efter att ha i ca en månad helt plötsligt fått för mig att jag verkligen vill åka till Dubai, träffar en kille från Dubai. Ödet? Eller kanske är det bara ren otur att han ska börja plugga i Paris i höst..Dubbelscheisse. Själv så ska man till Umeå. Lite skillnad.

Att tolka killar är ju inte det lättaste heller. De ändlösa kyssarna och de mjuka smekningarna som fortsatte ändå till kvällen dagen efter. Vad betyder det? Ingenting? Gosh, att jag hatar att behöva vänta till onsdag innan jag kommer att få reda på det. För jag vill inte vara den som hör av mig först. Eller ska jag bara hålla mig till tre-dagars-regeln...? Det bästa vore nog att glömma Mr Samone, killen som dessutom ser ut som självaste Pulo Nutini, försöka gå vidare och åka till Umeå och sluta drömma mig bort till ljumma sommarnätter med spontana taxiresor med exotiska inslag.

Jag fick min sommarflirt. Be careful what you wish for...

Uppsagd

Igår sa jag upp mig från jobbet. Jag ville inte skriva på uppsägelsepapperet. Det tog emot. Jag har jobbat där i fyra år nu. Jag har gått igenom mycket under den tiden, lärt känna många underbara människor och lärt mig mycket. Jag stod där med tårar i ögonen och kramade om min chef. Gör lite ont att sluta faktiskt. Hoppas att de är trevliga på K-Rauta Umeå också om jag lyckas få jobb där med.

ANTAGEN

I måndags fick jag beskedet att jag kom in på den utbildningen jag ville plugga! Det blir Umeå, civilekonom med internationell inriktning. Jag har nog aldrig velat åka dit någonsin. Efter att ha kolla på alla utbildningar, och trodde jag fattat rätt beslut så ångrade jag mig i sista stund och valde Umeå istället. Det kändes så rätt. Och nu är det början på något nytt, ett steg framåt, en ny epok. Lämna allt gammalt, fly från minnen, och försöka leva igen. Se framtiden, fånga den och göra den min.

Snart blir det att åka skoter och skidor, säga "schoou" och vara lugn och harmonisk. Nu letas det lägenhet för fullt. Blir till att försöka öva upp mina matlagnings skills innan och lära mig sova ensam efter att ha sett en skräckfilm..

Jag lär mig aldrig av mina misstag

De senaste dagarna har varit fullt upp. I helgen var det sömnlösa nätter som bestod av spontana fester bestående av vattenpipa och lite internationellt folk. Skulle egentligen ha varit grillfest..men det slutade med enbart vattenpipa. Men det var ett riktigt fint sätt att spendera tiden på då man egentligen borde ha åkt raka vägen hem till sängen. Även att jag har beställt en egen vattenpipa nu.

Lördagen var det minigolf och skräckfilm som stod på schemat. Jag förlorade och blev skylldig Brian en massage. Egentligen var det han som slog vad med mig. Jag anade ju att jag skulle förlora då nästa alla sporter inte är min grej. Sedan hade Pierre och Mickis övertalat mig att se på skräckfilmen "Rec". Inte helt okej, då jag vet att jag INTE klarar av att se skräckfilmer. Det slutade med att jag tvingade hem de två stadsborna till Habo där vi spenderade natten sovandes på madrasser. Well, jag sov i sängen. Lite skit ska de få för att de fick mig att se på den där förbaskade filmen. Att tvinga ut dem till Landet ingenstans räcker inte.

Även att jag efter att ha sett denna filmen sovit i källaren med min syster och hennes pojkvän. Dels för att det var alldeles för varmt på övervåningarna, och dels för att vi var skiträdda.

Mina föräldrar måste komma hem snart. Jag saknar riktig mat och att kunna sova.

Jag har även haft en kubbkväll, men även denna slutade med att vi såg på skräckfilmen "rec 2". Men jag fick skjuts till stan i en bil med läderklädsel. Helt okej ändå. Me likie a lot.

Tror jag är uttråkad...?

Jag kom precis på att jag nog är uttråkad. Jag tyckte att det var riktigt spännande ed strömavbrottet vi hade på jobbet idag. Jag tror jag behöver en flirt. En liten sommarflirt bara. En liten distraktion, och lite spänning och spontanitet. Tror inte det är lösningen på min tristess, men...det är värt ett försök. Borde man satsa på kunden på jobbet som har gått från att busvissla på mig, till att snärta till mig i rumpan med en rundstav...? Han har tatueringar...Undra hur hans bil ser ut...

Idag var jag irriterad/arg på Elias av någon anledning. Så fort han var i närheten kände jag hur irritationen kom krypandes. Vi snackade om det. Jag kom fram till följande: Han har inte gjort något. Jag är bara sur på honom för absolut ingen anledning alls. Jag tor jag håller på att bli galen, komma i klimakteriet eller så är det bara min tristess som spökar kanske.

Wooo Hooooo! Mina föräldrar ska åka bort med båten i två veckar från och med onsdag! FF. Sweeeet! Jag måste hitta på något bus! Detta tillfälle kommer antingen förvärra eller förbättra min tristess. Jag väljer att tänka att den kommer att försvinna. Måste fixa ledigt nästa helg... Hoppas jag hittar en man i en snygg (ser-ut-att-vara-snabb) bil med läderklädsel... Någon som har några tips? Snälla. Gosh! Jag börjar låta desperat. Illa.

Gammal ny vän

Ikväll träffade jag en person som står mig så nära. Vi ses väldigt sällan, men kan ändå prata om allt. Bra som dåligt. Ingen kan få mig att skratta som han, och ingen kan heller få mig att prata om mina egna känslor och tankar. Vi fårstår varandra, är nära varandra på ett väldigt annorlunda sätt. Det går inte riktigt att beskriva.

Jag kom på att jag fortfarande har svårt att komma nya mäniskor nära. Jag liksom jämför dem med Tessi och Emmeli. Man vill komma en person så när aigen, men rädlan för att förlora den kommer upp då.

Även flickan på jobbet som jag desperat undvek nästan hela dagen. Jag känner mig så rutten mot henne. Undvek henne. Men sedan gick det bättre. Jag gillar ju henne verkligen som person. Men minnena och smärtan hon frambringar...jag vet inte hur jag ska handskas med den. Jag är rädd för att höra hennes historoer om hur hon hade det i Australien och Nya Zeeland. Jag vill inte höra. Jag kan inte hndsks med det än. Förlåt mig.

Ny fetish jag inte visste att jag hade

Min nya fetish är bilar. Jag kan verkiligen INGET om det. Men det jag vet är att jag gillar dem. De ska se snabba ut, och helst ha läderklädsel. It turnes me on. Didnt see that comming!

Me miss you my love. I just wanna run away. With you

I onsdags såg jag Twilight med några tjejer från jobbet. Där på bion träffade vi en kollega som varit i Australien och på Nya Zeeland. Och kom hem. Hjärtat stannar varje gång jag ser henne. Jag känner mig verligen fruktansvärd som inte kan titta henne i ögonen, prata med henne eller le hjärtligt när jag ser henne. Allt jag ser är att mina bästa vänner INTE kom hem.

Även att en av dem som rev biljetterna känneer Emmeli, kände. Jag låtsades inte se henne heller. Jag vill nte bli påminnd, det gör så ont. Ännu en gång så flyr jag.