En sådan fråga man får varje dag, och sedan olyckan vet jag fortfarande inte vad jag ska svara. Jag blir bara ställd av frågan då jag får den och mummlar något i stil med "Jo da".
Men jag måste säga att det kändes bra att ha besökt gravarna. Det får mig att vilja försöka leva lite mindre i det förflutna (då det aldrig komemr tillbaka), och försöka fokusera mer på framtiden. Dock har jag svårt att leva i nuet fortfarande och tenderar till att längta tillbaka till tiden med Tessie och Emmeli eller till framtiden i Kina. Att spendera mina timmar i byggkassan på jobbet gör det inte lättare då man under långa studer lämnas ensam åt sina tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar