Dag 28

Varje månad sedan olyckan fasar jag för dag 28. Då är det ytterligare en månad sedan Tessie och Emmeli tog sina sista andetag. Denna gången var nog en av de värsta gångerna. Minnena från sista gången jag höll om dem innan de åkte till Australien, minnen från förra sommaren, handbollen, jag och Emmeli som små då vi lekte detektiver och jagade monster, då jag fick beskedet om olyckan, minnesstunden, då jag såg dem i kistorna, Tessies begravning, Emmelis begravning och Emmelis urnsättning. Jag fick ingen luft. Det var länge sedan den psykiska smärtan blev fysisk. Tårarna rann nedför mina kinder. Jag ville inte bli omfamnad, jag ville inte bli omhändertagen, jag klarar mig själv. Jag är stark. Men just då gjorde han precis rätt i att bara hålla om min skakande kropp.

Jag saknar Eline. Mycket. Ingen förstår mig och mina tankar så bra som hon. Ibland behövs till och med bara att våra blickar möts, och vi vet båda två att det gör ont. Ensamheten blir större utan Eline vid min sida. Hon är min partner in crime nu.

Jag kan ändå inte låta bli att tänka på hur livet skulle ha varit om de var här nu. Om de hade det hade det aldrig varit jag och Elias. Aldrig. Och det gör så fruktansvärt ont att det skulle behöva bli antingen eller. Varför kunde vi inte träffas som alla andra par? Dessutom spökar fortfarande tanken på vad Tessie tycker om mig och Elias. Det var nog ytterst få som inte trodde att det skulle bli Elias och Tessie en dag. Och nu är det jag som är där i Tessies ställe? Det är som en kniv i hjärtat varje gång. Vad gör jag där? Jag behöver veta vad Tessie tycker om oss. Är det okej? Jag hoppas det så innerligt, för ingen har någonsin gjort mig så lycklig och trygg och jag har aldrig tyckt om någon så mycket på det sättet som Elias. Jag är så kluven. Men jag måste leva i nuet. jag kan inte leva i det förflutna, även om jag vill det av hela mitt hjärta. Men jag tänker: Klarar vi att gå igenom det här, när livet är som svårast och mörkast. Då kan vi klara allt.

Emmeli jag saknar ditt skratt, ditt sätt att röra på huvudet så att luggen rör sig fram och tillbaka, din humor, våra spontana idéer som oftast alltid tycktes bli lyckade.

Tessie jag saknar din musiksmak, klipskhet, smått bisarra humor och oerhört onödig fakta. Ditt sätt att låta ironisk fast du inte var det.

Vi funkade så bra ihop.