Tyskar VS Mexikaner

En mexikan åker, en tysk kommer. Marcus slutar. Vänner reser iväg. Just nu känns det som att mitt liv är fullt av människor som åker till andra platser, men å andra sidan så dyker det mystiskt nog upp nya människor och fyller deras platser för en kort tid.

Det var helt otroligt i lördags, efter att min mycket vänliga arbetskamrat Erik skjutsat ner mig till centrum och släppt av mig vid hemköp, tror ni inte att jag springer in i några mexikaner! Som vanligt! Jag lyckas alltid springa in i dem, eller de i mig! Detta händer så ofta att det är lite läskigt. Det är ju inte så ofta man springer på samma folk på stan när man är där..eller? Jo, Lindster kanske. Han verkar ju ibland inte göra annat än vandra runt längs med Östra storgatan haha. Men hur som helst, jag blev inbjuden att följa med Alexis och Leo till Jensens. De beställde "all you can eat ribbs", jag tog en sallad. Efter att ha suttit på restaurangen några timmar begav vi oss till deras lya i Teliahuset. Jag upptäckte att toaletterna där är fruktansvärt äckliga. Om den svenska standarden för utbytesstudenter är dålig, hur ska det då bli för mig i Kina!? Alexis var med sin svenska tjej, de hade det trevligt...brottades kärleksfullt och tog över hela sängen vi alla fyra satt i då vi kollat på film, de trängde ut mig och Leo. Jösses. De var lite "in my face". Jag och Leo tog en promenad. Denna Leo är en av de underbaraste människor jag mött. Nu är han tillbaka i Mexiko. Fasiken. Jag är så dålig på att säga hej då, eller ett eventuellt farväl nu ses vi aldrig mer igen. Fasiken.

Men igår, söndag, anlände Cassi till Habo, Sverige. Underbart faktiskt. Det är lite som att ha ett husdjur dock. En hund eller så. Jag känner att jag har ansvar för denna tyska, hon måste matas och ständigt underhållas. Hon får ju inte bli uttråkad! Så på grund av detta så ska jag, Cassi, Henning och Aglberg gå och se HV71-Modo på tisdag kl 19,00. Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta: Jag ska på hockey! Måste lära mig några användbara hockeyfraser eller någon spelare som jag kan skrika ut vid slumpvis utvalda tillfällen. Mina Liverpoolkunskaper kom faktiskt väl till pass i lördags då jag strosade rund med Leo. Jag rabblade upp Liverpools start 11, tränare och tre avbytare. Han var imponerad. Tack Mattias Lind!

Party on!

Vad ska jag börja. Jag måste säga GOD JUL i efterskott. Saknar mina vänner som är ute och reser ute i den stora vida världen. I måndags for en vän tillbaka till Mexico, på söndag åker den andre tillbaka dit. Kommer sakna dessa underbara människor, mutchos. Dessutom är det tydligen krig där. Inbördeskrig eller något i den stilen. Något om knark, makt och pengar i ett sanslöst korrupt land. Ta hand om er mexikaner!

Men livet går undan här i Sverige också. Livet dansar vidare. DANCE DANCE DANCE. I lördags var det ju fest hos Mr Marcus (K-Rauta människa). det var sanslöst skoj. Underbara människor (då är inte mannen med prillan inräknad...och kanske inte han med oljemålningarna heller för den delen..) jag fattar fortfarande INTE ironi, och "vill du följa med mig och kolla på mina oljemålningar" låter asbra på fyllan kanske, men dagen efter är man lycklig över att man har arbetskamrater som säger NEJ, SOPHIE, NEJ (Se och lär Eline och Åberg, se och lär). festen hos Marcus fortsatte sedan till Sliver. jag och Mickis fick vår efterlängtade dans efter att ha peppat som galningar till denna tillstälning hela veckan. FULL FART.

Och så har vi juldagen. Denna kära 25:e. Jösses vad kul jag hade altså. Kunde inte bli bättre. Eller jo, om inte dessa människor skulle åka tillbaka till Mexico inom en väldigt snar framtid. Jag och Big El startade hos Åberg. Sedan kunde jag inte riktigt hålla mig efter en stund och var tvungen att messa en ny bekantskap (utbytestudent jag träffade då var på väg från Texmex). Vi blev genastinbjudna till deras förfest. Givetvis lyckade jag dra med Eline dit. Åberg varlde dock att ta en annan väg, då han insåg att det endast skulle vara killar där. Men, the more for us.

Det blev en kväll fylld av dans, vattenpipa och en form av gissning av nationaliteter. Jag såg på detta, så det slutade med att de börjadesäga att jag var från Albanien. Inte okej. Min engelska var tydligen bra. Alltid kul att höra. har viss brittisk engelsk accent sägs det. Inte vet jag, jag bara pratar. Någon som är förvånad?

Hela tanken med denna kväll var ju att vi skulle mötas upp på Bongo, Eline, Åberg och jag, Bongo var målet för kvällen. Jag och Eline slutade på ntrum och dansade asset av oss. Underbart kul. Jag blev dränkt i rosa cider (på mitt vita linne) och manssvett. men jag försökte se det som en personlig detalj i min outfit...Jag och Big El gav oss också på ett försök i att försöka få Alexis (Mexican) att klä sig med lite mer klass. han är killen som har halsband och en skjorta uppknäppt till naveln. Inte okej. Vi misslyckades dock ganska brutalt då han i slutet av kvällen bar min kofta. Mycket tajt åtsittande.

Fasiken vad jag kommer sakna dessa mexikaner. Och jag är så dålig på avsked. Att säga hej då till Luis gick sådär, att säga hej då till Leo igår gick bättre, trots att han inte åker förrän på söndag. Det gör ont.

Gbg & tattoo

Jag spenderade dagen med fröken Pernilla och herr Blöbb. Målet var Göteborg, och anledningen var tatueringar Pillan skulle göra en ny tatuering, en ängel. Blöbb skulle ha gjort något spindelnät på armbågen. Pillans tatuering blev sagolikt snygg. Den klädde henne sanslöst bra måste jag säga. Blev riktigt sugen på att skaffa en jag med. Riktigt sugen. Måste även erkänna att det var första gången för mig som jag besökte en tatuerarstudio. Denna var mycket snygg (Det enda jag hade och jämföra med är Miami Ink och de fönster man går förbi hemma i Jkpg...inte så mycket med andra ord.)

Imorgon blir det fest. En jobbarkompis har avskedsfest och jag och Mickis har taggat hela veckan. Imorgon blir det full fart, hela natten lång. jag har dock väldrigt svårt för när människor slutar på jobbet. jag tycker om alla så mycket. Alla är så sköna människor, på ett eller annat sätt (Ja med undantag från Storck då kanske...).

Mr brightside

Jag är inte sådär superteknisk som vissa av er bittert fått erfara. men jag kan tipsa er om att kolla på YouTube på Amy McDonalds version av The Killers Mr brightside. Se den. Underbart bra.


http://www.youtube.com/watch?v=6Une_CNacWA&NR=1

Systern Malin

Denna bilden var evigheter sedan...tror jag. Kanske var förra året..? Men min syster 15-år ser ni till höger. Hon är lite envis, men det är väl det vi älskar henne för.

Päron

Ibland så måste jag bara skratta åt mina föräldrar. Eller fnissa kanske man ska kalla det. De är så roliga.

Vi börjar med mamma för att detta hände igårkväll då jag spenderade min tid med att umgås med mina föräldrar istället för att gå ut i partynatten med Eline, som det egentligen var planerat. Men mitt val är jag mycket nöjd med. Det var supertrevligt faktiskt. Vi tittade på en krigsfilm som utspelade sig under 1:a världskriget (givetvis en film vald av min käre far...). jag fick ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till då mina tankar egentligen lutade åt min varma säng då han frågade om jag skulle göra dem sällskap. Det stod Amarulla på menyn. Mums.

Att titta på film med mamma är alltid speciellt. Hon är den där typen som hela tiden kläcker kommentarer under hela filmens gång. Ikväll var den bästa hon kläckte ur sig: "NEJ SKÖT DE DUVAN!" i en scen då människodelar flyger åt alla håll och människor faller döda till marken då de av misstag blir anfallna av sina egna styrkor. Min mamma reagerade på att en duva dog.

Men det är det vi älskar henne för. Hon var heller inte så förtjust i de fiskar jag ägt under året: Salvador Dahli, Jerry & Kramer (may you rest in peace). Hon tyckte så synd om den där de guppade rund i sin skål. Även att en lampa gärna skulle vara tänd för de stackars fiskarna på kvällen...Och sedan katten (min urtrista, men stiliga katt) som hon skämmer bort till skyarna. Men som sagt: Det är det vi älskar henne för.

Och sedan har vi min käre, gamle, tjocke far. Vad ska man säga. Denna man ska då alltid lyckas fatta intresse för ovanliga sporter. Cyckling: Min tjocke gamle far i superslimmad outfit. Rund Vättern och de värse andra rundor. de kommer väl aldrig lämna min näthinna. Hans senaste påhitt är: VASALOPPET! "Hur tänkte han nu!?" Men jag ser honom framför mig. Han har införskaffat en skidmössa också. En sådan där ful en. Hans är blå och hans ser ut som en boll i den. Alldeles klotrund blir han. men han är kanske mer vältränad än vad han ger sken av vid första intrycket. We do love him.

Bowling & Britney

Det har varit en "jobbig" helg (det är en ordvits). Jag har blivit lite vitsig på sista tiden. Det jag menade att säga var att jag har jobbat i helgen. Fattade ni skämtet? Jag tyckte det var kul i alla fall. Eline kan nog se mig sitta och fnissa åt mitt eget skämt i sitt stilla sinne. Eller?

Men i lördags så hade jag Mr Smultronmats fixat så att det stod bowling på schemat. jag var storslagen på plane (eller vad man nu säger då man pratar om bowling. Känns lite som att jag bara kastar ur mig randome sportuttryck. Ungeför som när jag snackar fotboll.) By the way så vann Loverpool med 3-1 (mot Westham?) i lördags för er som vill veta. Eh, ni har inget val. Det är min blogg och nu vet ni. Got ya! I alla fall so gjorde jag två strikes i rad! (dock då poängräkningen upphört...men ändå!) jag är grymt stolt. Dessvärre vaknade jag upp med en smärre idrotsskada idag...Jävlar vad otränad jag måste vara gick det upp för mig i morse. Well, well. that´s life I guess. De medverkande på bowlingen var: Jag (så klart), Eline, Åberg, Mats, Arvid och Bruffe. Wunderbaum.

Efter vår timme med bowling blev det en runda öl med grabbarna och Eline på ett ställe jag väljer att ej nämna vid namn. Jag tackade nej till en gratis shot. Jag skulle ju faktiskt jobba på följande dag. I´m growing up so fast!

jag och LinLin dissade en stund senare killarna för ett tåg hem, godis och en dokumentär av Britney Spears. och jag kan nöjt berätta att en främling sa att han betalade för min godispåse för att jag inte hade kontanter. Nice! 18kr. caching! (Jag hade dock kontanter. Frågade pga att jag misstänkte att Eline inte hade. Men hey, his loss). jag får helt enkelt acceptera att det endast är Pizzeriaägare och vänner till Kioskägare som visar intresse för mig. Vad gör jag för fel?! Hilf bitte!

Bildkvalién är lite halvdan som vanligt. Men det är inte så många denna gången. Som på facebook. Varför är bowlingskor så fula?

P.S I love you

Damn vad denna filmen var bra! Jag grät floder. Nästan mer än när jag såg "United states of Leland" första gången. Nästan i alla fall. Det är lite svårslaget. han som var med mig då fattar vad jag menar. Men många tårar kom under denna film. Den var underbar. Fick mig tänka, även om det är en sådan film som nog inte ska få en att tänka egentligen, utan bara känna alla känslor och bli berörd på ett lite mindre djupt plan. Men denna filmen påminde mig lite om mitt eget liv. Fast ändå verkligen inte.

Varför kämpar jag emot kärlek när jag väl fått den? Varför försöker jag alltid förneka den när jag känner den? Jag tror jag måste släppa taget om alla "ramar" jag sätter upp för denna kille som antagligen inte existerar, annars kommer jag att leva singel i hela mitt liv. Även om jag har ett roligt kärleksliv tror jag inte att jag skulle trivas med det i ett längre perspektiv. jag tror jag måste börja ta känslor lite mer spontant. Känna det jag känner, istället för att intala mig att allt är som vanligt och att jag inte känner ett dugg. Ibland tror jag att jag tänker för mycket. För mitt eget och andras bästa ibland ha ha .

JULFESTEN MED JOBBET

Julfesten med jobbet var sanslöst underhållande ska ni veta. Underbara människor. Bilder finns på facebook. En bild säger mer än tusen ord eller hur det nu är man säger, och där finns två album. Enjoy!

Det som dock inte sägs med de bilderna är vad som hände efter själva bussresan hem. Vi par ett gäng på ca 10 K-Rauta människor som drog ut. Först skulle vi gå till Twin, men i dörröppningen så vände alla tydligen och så styrde vi stegen mot Sliver istället. Men efter att ha stått i kön i ungeför 7 minuter så trättnade någon och vi styrde stegen mot Centrum istället. Men då fick jag och Anton den geniala idén att dra till Bongo istället. Våra hemtrakter. Men Anton är ju för ung, och han fick inte ens komma in då jag sa att han var bög, utan vakten svarade att det görs inga undantag då heller. (Till saken ska tilläggas att Anton har flickvän. Men det visste ju inte Anton. Och ni har ju sett hans hår). Vi kom då på den geniala idén att dra till Pipes of Scotland. Efter lite tjatande på vakten så kom Anton in han med (Men jag behövde inte säga att han var bög denna gången...det kanske såg ut så ändå?) Lyckliga över att vi kom in båda två varade dock inte så länge för vi insåg snabbt att snittåldern där inne var ca 40+. Vi kände inte så många där. Vi ringde lite samtal, och begav oss snabbt ut och tackade vakten för titten och begav oss mot centrum. Men vi kom inte längre än till Amour. Utanför där träffade vi Jonas, F.d Viktorjäveln och Arvid. Först skakar jag och F.d Viktorjäveln hand nöjda över att för en gångs skull kommit överens. Vi skulle försöka tuss ihop Eline och Arvid. Det slutade dock med att Jonas tar tag i mig och bär mig ca 150m bort och ställer ner mig för att sedan vandra tillbaka till de andra. Då jag traskar bort till de så rusar de mot mig, tar tag i var sin sida om mig och bokstavligt talat släpar med mig mot till Harrys. Läget där inne var lite smått tragisk. F.d Viktorjäveln dansar själv på en scen i hopp om att de ytterst få tjejer som finns där ska lägga märke till hans något sliskiga dansstil. Men det slutar med att dessa tre killar omringar mig i någon slags vad jag och Emmeli skulle kalla "MACKAN". Inte för att tiden med dessa killar inte var underhållande, men jag styrde senare stegen åter mot Bongo. Utan Anton. Där väntade underbar musik, underbara människor och kära återseenden.

Ibland är vi kreativa på jobbet..

Detta är Ljud-Ljus-Bygg-Erik (namnet fick han då han hjälpe mig och Fröken grön med vår 20-årsfest). Han är en händig man han. I brist på annat denna söndag (då det var julskyltning och kundantalet var ganska lågt denna dag) så tog Erik och skapade denna lilla dventsljusstake. Stilig den är va.

Kan någon tipsa Anton om en ny frisyr tack!?

Denna kille har seriösa problem kom han och jag fram till på jobbet. Var är det för fel på hans hår? Varför tycks denna kaluffs leva sitt eget lilla liv? Han har bett mig att annonsera om hjälp för att reda ut detta. Så har ni några idéer så skriv! Eller ta ett allvarligt snack med grabben!

Day and Age

Älskar Killers nya album. Jag har längtat och längtat efter att den ska släppas. Nu har jag äntligen denna ljuva musik i min iPOD. Love it.

Träffade Pillan både idag och igår. Detta är en av de underbara människor jag har lyckan att ha i min bekantskapskrets. Vi kan prata om allt. Inte bara sådant där vardagstrams, utan livsfrågor. Det är så skönt att ha någon man kan prata med lite större grejer om.

Julshoppingen börjar även ta form i dessa tider. Jag orkar inte köpa en massa trams bara för att man ska. Jag vill ge människor kärlek i dess finaste form, hur man nu gör det. Jag är så trött på all materialism. Jag är så fast i denna tillvara och jag vill vara fri från den. FRI. I dessa tider är det så lätt att bli låst. Jag är låst. Men förhoppningsvis inte så länge till. Jag vill resa, se världen, träffa intressanta människor, utvecklas på ett djupare plan och se och lära mig saker. Jag är dock stolt över att jag bara köpte saker jag planerat att köpa idag när vi gick på stan. Inga spontanköp alls, även om det kliade som aldrig förr i mina spender-händer. Försökte även få Pillan att göra mig sällskap till jobbet för att jag "var tvungen att köpa en sten". Det gick sådär. Hon är envis den kvinnan. jag som hade en så bra plan ha ha

Det man ser fram emot nu är julbordet med jobbet. Ska bli riktigt roligt. Jag och Mickis peppar för fulla muggar.

Sophie goes sporty spice 1

Helt otroligt. Hur i hela friden hamnade jag i att kolla på innebandy på en fredagkväll?! Jag som inte ens gillar innebandy! Men jag gj0rde det för vår kära vän Åbergs skull, soul mate.

Men det som mer intresserade mig och Eline där vi satt där på bänken var paret som satt lite längre ner. Först trodde vi att de var tillsammans, men sedan kommer det en annan kille och omfamnar henne kärleksfullt. Inte vänskapligt och håller sedan henne i sin armar. Den andre kille som sakta hela tiden krupit närmare denne tjej, drog sig nu sakta tillbaka. För att sedan, när den andre killen gått, fortsätta komma närmare tjejen. What a story! What a drama!

Okej, det ska väl även tilläggas att Åberg och hans lag vann matchen. Grattis killen!

Into the wild

Detta är filmen som fröken Malin Hertz har snackat om att jag måste se. Ikväll gjorde jag det. Och jag gillade den. Skarpt. Det är en sådan där film som får en och tänka. En sådan där film som man försöker förstå huvudpersonen i. Den fick mig tänka, men lämnade mig med en känsla. Denna känsla är svår att definiera. Men tankegången går väl ungefär såhär just nu: Kan vi någonsin bli fria? Vad är frihet? När blir vi lyckliga? Finns lycka endast då man delar den med andra? Det finns så mång ensamma människor. Det finns så många sorgsna människor. Sorgsna människor ser jag i ögonen varje dag. De har bara inte insett själva alla gånger att det lyser igenom dem. Men jag gör mitt bästa för att inte ryckas med, jag gör mitt bästa för att få se ett leende på deras läppar. Jag gör mitt bästa för att hålla min låga uppe.

Samtidigt så känner jag att jag söker något mer. Det måste finnas något mer där ute. Jag vill inte vara fast i denna materialistiska värld av regler och plikter hela livet. Jag tror inte att man blir lycklig av det. Det måste finnas något mer.

Jag gick från att ha en underbar spontan halvgalen lördagskväll med underbara människor och musik, och fransmän, till en måndag med en massa tankar som snurrar runt. Det måste finnas något mer att göra i den här staden än att festa. Att hämma sina sinnen. Det måste finnas ett sätt att utvecklas i den här staden också, eller är Jönköping en sådan stad som bara håller en tillbaka? Eller finns det möjligheter här också?

Mina fotbollskunskaper är på hög nivå ska ni veta

Min kollega Mattias-med-ringen-i-örat har fått för sig att han ska lära mig hela fotbollslaget Loverpools spelare. Utantill. Med nummer. Med avbytare. Det går riktigt bra faktiskt, trots att ni som känner vet att jag har ett minne värre än en guldfisk.

Jag ser fram emot att gå på O´Learys och se när de spelar och chocka alla med mina kunskaper och skrika saker i stil med "TA IN TORRES FÖR HELVETE" eller "STEVEN GERARD CHALALALALA!!"

Dock så glömde Mattias berätta den lilla detaljen vilken färg de har på spelarna. Men jag kan saker som vad tränaren heter och vilken nationalitet han har. Även vad eras huvudarena heter och vad platsen kallas där deras fans sitter. Det här går suuuper. Jag laddar inför första matchen.

BERLIN HERE I COME!

Pappa hämtade mig på stationen i Jönköping idag efter jobbet. Oerhört snällt, då jag måste ta bussen till Bankeryd om kvällarna för att bussarna till Habo slutar gå normalt efter kl 20.15. Och ikväll kom inte ens bussen till B-Ryd och där stog man och väntade i den bitande kylan. (okej, så kallt kanske det inte var för jag har en ny jacka som jag gillar för en gångs skull. Vinterjackor är hemska att köpa, för de bara förstör ens outfit).
Men tillbaka till ämnet. Väl hemma berättar pappa att han och mamma har en för tidig julklapp till mig. De gav mig ett "presentkort" på flyg och transfer till Berlin! Ni anar inte hur det värmer och hur glad jag blir. Jag hade nämligen kommit underfund med att jag inte skulle ha råd med denna resa pga av en mycket knaper ekonomi framöver pga mitt sparande (jag hade gjort mer exakta beräkningar på resan och gjorde upp en sparplan). Denna upptäkt gjorde mig mycket dyster. Jag vill ju träffa Cassi! Och dessutom få fira in det nya året med henne! Men nu är detta löst, och det värmer i hjärtat. Jag vet inte hur jag ska kunna få mamma och pappa att förstå hur oerhört tacksam jag är.

Berlin here I come!

Minnen som bubblar upp

Jag visste att jag inte skulle kollat igenom mapparna med bilderna från Peace & Love på Tessies facebook. jag visste att det skulle bli jobbigt. Fan vad kul vi hade. Fan vad jag saknar dem. Jag hoppas verkligen att de har det underbart där nere, det gör jag verkligen. De förtjänar detta. De förtjänar det bästa de kan få. Men jag saknar dem nått så oerhört.

Och vem ska jag nu göra underbara loppisfynd med? Dexter och Åke (hunden och elefanten) har det bra här hemma.

Ansjovis

Är det helt okej att äta ansjovis på bussen en fredagkväll, frågade jag mig då jag var på väg hem från jobbet. Mitt svar skulle spontant vara nej, men killen som satt i andra sätet brevid mig på bussen hem till Habo såg så ensam ut. Men han verkade njuta, och mysa där han satt i den dunkla belysningen och åt. Men ansjovis? Det luktar ju så frukansvärt illa! är det moraliskt korrekt att äta det på en offentlig plats? På en buss? Och för det andra, vem har med sig ansjovis på en buss? Vem går runt med det? Vem i hela friden går runt med ansjovis i väskan, och inte nog med det utan också äter det på bussen?!

Julpynt för fulla muggar

På jobbet har det börjas julpyntas. I november. Men varför är jag förvånad. Så här är det ju varje år. Det slås in mjukisdjur i paket som ska ges till barnen, julgranar placeras ut och girlanger hängs upp. Är det mysigt att ta ut de sista dropparna av julen, eller är det bara vidrigt att denna jul och shoppinghysteri börjar så tidigt?

Igår träffade jag Sabina för fösta gången på säkert 2 månader. Hon är min äldsta vän. Och hon förstår mig, känner mig. Det är så skönt att prata med någon som varit med från början. Missat det senaste, men ändå. Vi tog igen förlorad tid. Underbart. Dock kom vi in på ett lite jobbigare ämne, shopping. Under samtalets så går det upp ett ljus för mig och Sabbe. det där med shopping är inte bra för mig. Jag kan en del symptomer från shopoholic... Inte bra om man ska spara.

Jag åker nog till Shanghai istället för Beijing för min språkresa. Detta alternativ känns helt rätt. Jag går ju mycket på känsla. Man blir aldrig riktigt bra på kinesiska förrens man förtår både nordlig och sydlig kinesiska. Dock kan jag inte bo hos en värdfamilj där. Men hey, studentkorridor är väl aldrig fel! Shainghai är ett handelsmecka. Människor från hela världen finns där. Jag har ett behov av att ha människor runt omkring mig, prata med människor och träffa nya människor.Dessutom är detta en språk och kultur utbildning. Precis vad jag har letat efter! Wunderbar! Nu ska jag bara boka resan och ta i med hårdhandskarna med sparandet. Har jag väl bokat resan så borde det ju bli lättare för mig att spara. Det borde jag ju klara av.

Så det där med att åka till berlin över nyår är kanske egentligen inte en så bra idé det vet jag. Men det vore underbart att träffa Cassi igen! Och Stefen. Dessutom så vet jag inte vart jag annars skulle ta vägen. Eller jo, jag kan hänga med Kattis från jobbet till Sthlm och fira in det nya året med henne och My och säkerligen några fler. Det blir mycket billigare. Jag hade ju tänkt att vara i Tyskland i en hel vecka. Inte bra för plånboken. Men det är ju nyår, ska man inte slå på stort då? Eller ska jag strunta i Berlin, och åka till Stockholm. Jag hade ju tänkt att hälsa på Tessie och Emmeli i Australien innan jag drar till Kina. Det är ju att föredra framför Berlin. Jag är så kluven! Hilf bitte!

sammanfattning i massa ord

Torsdagen:
Min lediga dag. Spenderades med att kolla upp fler alternativ till min språkresa till Kina Detta gjordes för att jag skulle få det lättare att fatta beslut. tanken var även att jag skulle BOKAT själva redan. Det hela slutade med att jag blev ännu mer förvirrad, då mitt sökande resulterade i att jag nu överväger att byta resort från Beijing, som jag hela tiden tänkt att åka , till Shainghai. Varför? Jo, jag läste att man inte kan säga att man är riktigt bra på kinesiska förrän man förstår både nord- och sydkinesiska. Vilket jag kommer att lära mig i Shainghai, och inte i Beijing. Dock blir detta en lite dyrare resa...och Indien, Kambodja och Tibet kanske måste vänta ett tag innan de får besöka av underbara mig.

Kvällen däremot slutade inte riktigt lika seriöst. Det blev en fartfylld och blöt kväll kan man säga. Veronica Maggio på Sliver var väldigt bra. Sällskapet var underbart. Hemfärden var...blöt och lerig kan man säga...

Fredagen:
jag måste väl erkänna att jag skippade Tommys maskeradfest för att sitta hemma och tycka synd om mig själv (trots att jag endast hade mig själv att skylla. Ja, och Malin hertz som fick mig att dricka den där sista shoten 5min innan vi skulle gå). Mina släktingar som kommit hem till vårt kök för att förbereda inför 50 + 65-årskalaset hade kul åt mig.

Lördagen:
På morgonen kollade jag mobilen. jag hade fått ett mess från Fröken Grön! Att jag var lycklig! Det verkar som om det är en bra idé att åka till Australien om man vill skaffa ett fast förhållande. Knappt 3 veckor i ett främmande land! Det är inte dåligt det inte ska ni veta! jag måste åka ´dit innan jag drar till Kina.

Efter jobbet bar det av direkt till kalaset som skulle hållas i Domsands båtklubbs lokal. Släkten. Vi är en lite udda samling människor skulle jag säga. Det finns så mycket under ytan, som vi "barn" inte får veta riktigt hela sanningen om, och som inte pratas om. Well, det pratas om det på finska systrarna Kuure emellan, men vi andra kan ju bara säga "God Jul", "Vatten" och "God jävla smörfitta" på finska så det hjälper ju inte och det är väl inte så imponerande heller för den delen. Detta gör ju lite att jagkänner mig lite fejk när jag jobbar på ett finskt företag som havfinne dock. Men det kanske är någon kund som blir imponerad. Eller killarna i Australien...
Well, underbart att kusinen vilda Tilda var där i alla fall. och storkusinerna Irene och Maria. Min syster smet ju iväg tidigt...

Söndag:
Idag efter jobbet läste jag en artikel i aftonbladet på kultursidorna om ljud. det var bara en liten sidospalt, men den fattade ändå mitt intresse. är det någon tidigare som täkt på hur saker låter? Varför låter tangenterna på på skrivbordet som de gör när du trycker på dem? Vill du att de ska låta så, eller kanske att de ska ha ett lite mer bubblande ljud? jag har då aldrig tidigare tänkt på att det finns folk som jobbar med att designa ljud till saker och ting tidigare. Det måste ju ändå vara ett sanslöst roligt jobb. Och dessa ljud blir ju betingade! man förknippar ju vissa ljud med vissa saker. Därför var det ju himla smart med den där välgörenhetskampanjen som gick ut på att det lät, inte att det syntes.

Snart åker Malin Hertz. det kommer att bli tomt. Mycket tomt. men det är det inte bara jag som tycker. Malin är en av de underbaraste människorna jag känner. Hon är en fantastisk människa. det hoppas jag alla vet, försår och att Malin vet hon med.

29.

Ikväll kändes det som om jag hade 1000 saker i huvudet. Massa tankar. Men jag kan inte reda ut dem. Faktum är att jag inte riktigt vet vad jag tänker på. Det är bara sanslöst mycket. Som när man åker tåg och försöker att hinna titta på varenda sak som dker upp utanför ditt fönster men man blir bara yr av att försöka.

Ikväll var det tänkt att det skulle bli den efterlängtade 29. Men det blev för mycket, för många var för opepp, och jag orkade inte försöka peppa alla för att ha kul. Varför vill människor inte ha kul? Varför tycks människor finna sig i situationer. De blir hemmablinda. Eller som vissa människor på jobbet som verkligen dryper av bitterhet, och den smittar av sig. Men jag kämpar på med att sprida glädje och värme. Alla behöver den.

Ska det vara så att man helt plötsligt slutar att prata med varandra för att jag råkar slicka iväg lite mess. Ska det vara så svårt att prata? Är det bara jag som tycks ha det bemötandet till problem som uppstår i olika relationer? P r a t a , inte gissa, inte grubbla. PRATA. Vi hade ju kul ihop. Är det så konstigt? Det var ju bara en grej. Och det går att skratta åt. Jag skrattar. jag kan skratta åt saker och ting som kanske inte alltid går som man planerat. Gör det du också. Vem ska jag nu få all musik ifrån? Min syster 15 år? Tveksamt bra alternativ.

Jag tror jag har tappat bort min chefs halloween-bok! Jag hittar den inte! Är det någon som sett en svart halloween-bok? Liggandes i en Isola Platon-broschyr? Min CHEFS bok! Scheisse!

tankegångar bara

Arbetsdag. Mer folk än vanligt idag på jobbet. Vi i kassan fick göra det vi ska göra: jobba i kassan.

Jag kommer nog aldrig riktigt kunna hantera när människor jag tycker om far illa. Det gör ont i hela mig. Deras smärsta och sorg går rätt in i mitt hjärta. Jag vill hjälpa dem. Men inte ens jag finner de rätta orden då en människa man tycker om ska operera hjärtat i aldeles för tidig ålder, eller då en människa man tycker om har förlorat en anhörig.Vad är bäst att säga då? Ingenting? Kroppsspråk? Eller aldeles för mycket flr att få dem på bättre tankar? Jag brukar annars veta vad som ska sägas, tror jag i alla fall.

Men min arbetsag besod av mycket skratt med. Alla ni som är lyckligt lottade och springerpå Malin Hertz på stan: Jag råder er att fråga henne om den där lilla killen som skulle ta med ett gigantiskt instument på bussen. Fråga henne! Eller fråga henne om hon kan berätta om tunnelbanorna i Japan. Fråga henne!

Prova sedan för skojs skull och be Herr Johan Landin att berätta om tunnelbanorna i Japan. Ni kommer att förstå vad jag menar.

Dagen bestog även av att försöka få tag på en vakt X, för att lyckas få se Marcus Krunegård på klub X imorgon. Vill, vill, vill se honom! Malins sista utgång till klub X innan hon far iväg till Afrika. En sista galen onsdagkväll.

well...ibland tror jag att jag pratar lite...lite...lite för mycket...

Eller är det bara jag som märkt det. För nu mina damer och herrar har lördagens händelser kommit ikapp mig flera gånger idag på jobbet. Alla tycks veta precis hur min "lugna kväll hemma med min syater 15år" (eller rödvinskväll, skumma mess och uttalanden kvällen...) gick till. Jag tycks ha ett stort problem med att hålla mitt privatliv för mig själv. Hur svårt kan det vara att bara inte berätta saker man inte borde berätta om sig själv? Det tycks då sannerligen inte vara min starka sida i alla fall. Mina kollegor hade en underhållade lunch idag vill jag lova. Men jag har fått tips på hur jag ska hantera hela denna lustiga situation med.

Men det blev ännu en kväll med Eline, Åberg (soul mate) och en massa indisk mat, och Berny (How I met your mother).

blog five!

I en dimma av Håkan

Ja, jag, Mr Landin och Herr Smultronmats kanske egentligen är lite för stora för Håkan Hellström nu. Men det är ju bara det med Håkan att han är så slående bra varje gång man ser honom.

Min kamera försvann. Min älskade rossilverring försvann. Mitt vaselin försvann. men jag hittade min husnyckel. Men jag har någon bild från konserten på mobilen faktiskt. Wunderbar!

Om man kunde gåt illbaka i tiden så skulle jag nog förendra 2 saker från denna kväll.
1. varit inte riktigt lika berusad
2. Gått ut efter konserten och sedan åkt raka vägen hem til Habo.

Men kvällen var underbar ändå. Underbara Håkan.

Rödvinstrams

Jag säger bara jösses!
Igår hängde man med Eline och Åberg. Vi chillade lite, kollade på 4 säsonger av "how I met you´r mother". Jag älskar älskar älskar Berny. Vi slog våra kloka huvuden ihop (efter att ha tryckt i oss pizza, Ben & Jerry´s glass, marabou och coca cola) och styrde stegen mot Habo town.

Tanken var ju att jag i lördags skulle ha bowlat med några jobbarkompisar, men till saken hör ju att mamma och pappa tagit med sig min syster 10 år till Gbg för att se High school musical, och då lämnat mig och min syster 15 år ensamma. Att lämna min syster 15år ensam är ingen bra idé.

Jag fick helt enkelt känna mig besegrad av min tjatiga mor och far, ta med mig Eline och Åberg och tillbringa kvällen i Habo. Dock så försvan sorgen ganska snabbt då vi den där jävulska bag in boxen med rödvin kom fram.

Tittade i min inkorg, och skickat på mobilen idag. Det var ingen glad överaskning. jag borde ta itu med detta. Ringa ett samtal eller så.

Åberg och jag är soul mates, men vi två ska inte vara i samma rum då det är alkohol inblandat tror jag haha.

Sågspån

Idag på jjobbet har jag verkligen arbetat. Det är kul. Ibland känns det verkligen som om jag har ett överskott av energi, och speciellt på jobbet. Och vad är jag då placerad: Jo, i kassan. Och det mesta jag presterar där är att le och säga hej och hej då till kunder. Det var så himla skönt att bara få slita och organisera idag. Släpa värmeloggs och skita ner sina kläder. Dock fylldes varenda litet skrymsle av mig med sågspån. Jag hade det i varenda ficka på byxorna, t. om. i fållen på mina alldeles för långa byxor. Och dessa ska jag ha på mig imorgon.

Men som man säger på jobbet " Det går att göra mysigare"

Tandläkare

Igår var jag hos tandläkaren. Jag vill inte bli tandläkare. De om några är tråkiga. Dde har liksom tappat sin personlighet. Vart tog den vägen? Tandläkare ger liksom inget intryck. De bara är. Luktar på folks andedräkter, är tråkiga och är opersonliga.

Jag vill inte bli tandläkare. Ett steg frammåt.

Den där känslan igen

Är det bara jag som får en sådan där lustig känsla i mig ibland? En känsla blandat av obehag, förväntan och nervositet, och du har ingen aning om varfifån den kommer. Den är här igen. Och jag vet med mig att när den är närvarande sker alltid förändringar.

Eller är det bara känslan av tomhet och saknad som spökar?

Eller känslan av värme och pirrande i magen? Människor man inte kan läsa av, och som förvirrar en. Människor man tycker om, men inte borde tycka om. Vill tycka om mer, och dela med mer av sig själv men rädslan för att bli sårad kommer ständigt ivägen.

Vad man jag säga. Jag är förvirrad. Men om jag ska vara helt ärlig så är jag inte det minsta förvånad över detta. Det är mer ett normat tillstånd för min del. Och jag tänker skratta åt det. Le.

kemikalier, shopping, thaimat och texmex

Denna dagen har varit helt schemaplanerad. Min lediga dag. jag är ente ett stort fan av att passa en massa tider och att vara på en massa olika platser när jag är ledig, och ändå lyckas mina lediga dagar alltid vara fullplanerade.

Denna dagen har varit underbar. Helt underbar faktiskt. Gick upp tidigt (kl 07.00 blir det om man bor i habo och ska vara i stan kl 09,30), för att gå till frisören. Är litestolt över att jag faktiskt inte väntat ett helt halvår som jag i vanliga fall gör...inte okej tydligen. frisören var jättetrevlig. Sådär pratglad och öppen som jag anser att en frisör ska vara. Vi hade jättretrevligt och håret blev bra också.

Trots mitt fullspäckade schema så hade jag hela 2 timmar tillgodo innan nästa stop för dagen. Jag tog en sväng förbi jobbet och plockade upp nåhra prylar och svängde då in på Media Markt också. dessväre råkade jag få med mig lite mer än just den sladden jag bara skulle köpt. Blev två filemr också ("svart katt, vit katt" och "This is England"). Borde jag tycka att det ät pinsamt att personalen känner igen mig på Media Markt nu för tiden? Jag sprang där ca 3ggr/ veckan för att se om ett kamerafodral som jag beställt kommit, samtidigt som jag bytte mob. nummer lite hipp som happ pga teleoperatörbyte. Well, well. man är ju van.

Jag sprang även in på Erikshjälpen en sanbbis. Hittade en jättefin silverring för 40 riksdaler. Underbart! hade fortfarande en del tid att döda väl inne vid centrum igen så svängde förbi en underklädesaffär och råkade bränna 450:- där. Not good! men man kan ju aldrig ha för mycket underkläder...eller?

Kl.14.00 väntade mina vänner utanför det nya Thaistället Bamboo City. Det var riktigt fint där inne (Och nej Emmeli, detta säger jag inte för att de köpt grejer på mitt jobb). De har verkligen satsat stort på inredningen, och det syntes att det tagit tid att få det klart. Det var så underbart trevligt att träffas ett gäng vänner och bara äta god mat och umgås. Det gör en så glad att man har sådana underbara människor omkring sig.

Sedan efter maten blev det ännu en liten sväng om på stan med Grön och Hertz. Lite mer underklädesshopping. Jag tror jag har dåligt inflytade på dem ibland haha.

Kl 18,00 var det dags för att träffa Luis. Den mexikanska utbytesstudenten. jag var så nervös faktiskt. Men detta berodde nog mest på att han och jag mestadels bara springer på varandra lite överallt. Vi har aldrig tidigare bestämt en tid och plats vi ska ses. Men vi drog upp til hans rum (som han delar med 3 andra mexikanska utbytesstudenter), snackade lite. han är så intressant, smart, rolig och djup. Han har så mycket tankar. Det är så underbart att prata med honom. Han får Mig att vara tyst och lyssna. det är en prestation sägs det. Sedan kom två av de inneboende (Alexis och Leo) och vi drog alla fyra till Chili That för att ära Mongolisk buffé. det var verklige underbart trevligt. De är så öppna, vänliga, varma, trevliga, roliga, intressanta och mycket mer. Vi har så lätt att prata med varandra. Känns som om vi kännt varandra hur länge som helst, fast det kanske bara är två veckor som jag känns Leo och Alexis, Luis har jag väl kännt i ca 2 månader. Det är svårt att beskriva hur det var, och vad det var som var så annorlunda med dessa tre underbara människor. Kanske var det sättet vi lärde känna varandra, kanske var det intresset av de olikheter i våra kulturer eller kanske bara något mycket mycket mer och svårbeskrivligt. Dessa tre mexikaner har skaffat som projekt att få mig att Inte planera mina dagar. Jag visste nämligen nästan exakt vad jag ska göra till torsdag nästa vecka. Är det konstigt, eller var det bara det faktum att de var mexikaner haha.

Då var man invigd i den här världen med då

Jösses, att jag skulle skaffa blogg hade jag nog aldrig trott!
Detta är för att mina vänner ska kunna hålla koll på mig då de är ute och
reser i den stora vida världen. Och jag är kvar här, i torra och trista Sverige med mitt sparande och nuckeliv (som inte går så bra för den delen). Men mina vänner får försöka säga "NEJ SOPHIE" via det digitala nätet istället.

Jag måste lära mig att säga nej till mitt materiella behov. Blicka fram mot min resa till Kina.
Resan som jag velat göra så länge. Min dröm. Och nu när alla vänner snart rest bort så kanske det inte blir lika många galna kvälla ute heller, förhoppningsvis... Men jag kommer säker på något annat sätt att spendera mina pengar på om jag länner mig själv rätt. Fröken grön fick mig ju att snöa in på att köpa film. Något jag verkligen inte behövde i dessa sparsamma tider. Mitt nya infall verkar luta åt nätshopping. Det kan sluta illa.

Jag måste spara pengar så att jag kan hälsa på mina vänner i Austalien (Tessie Vit och Emmeli Grön).

Trots att jag har så många argument varför jag ska spara pengar kan jag inte fårstå att jag har så svårt för det. Gosh!

Men Fröken Emmeli Green ska ha ett STORT TACK för den fina invigningen jag fick av bloggvärlen. Låt oss bara hoppas att jag inte går vilse, mitt lokalsinne är ju uruselt.