Julfesten med jobbet var sanslöst underhållande ska ni veta. Underbara människor. Bilder finns på facebook. En bild säger mer än tusen ord eller hur det nu är man säger, och där finns två album. Enjoy!
Det som dock inte sägs med de bilderna är vad som hände efter själva bussresan hem. Vi par ett gäng på ca 10 K-Rauta människor som drog ut. Först skulle vi gå till Twin, men i dörröppningen så vände alla tydligen och så styrde vi stegen mot Sliver istället. Men efter att ha stått i kön i ungeför 7 minuter så trättnade någon och vi styrde stegen mot Centrum istället. Men då fick jag och Anton den geniala idén att dra till Bongo istället. Våra hemtrakter. Men Anton är ju för ung, och han fick inte ens komma in då jag sa att han var bög, utan vakten svarade att det görs inga undantag då heller. (Till saken ska tilläggas att Anton har flickvän. Men det visste ju inte Anton. Och ni har ju sett hans hår). Vi kom då på den geniala idén att dra till Pipes of Scotland. Efter lite tjatande på vakten så kom Anton in han med (Men jag behövde inte säga att han var bög denna gången...det kanske såg ut så ändå?) Lyckliga över att vi kom in båda två varade dock inte så länge för vi insåg snabbt att snittåldern där inne var ca 40+. Vi kände inte så många där. Vi ringde lite samtal, och begav oss snabbt ut och tackade vakten för titten och begav oss mot centrum. Men vi kom inte längre än till Amour. Utanför där träffade vi Jonas, F.d Viktorjäveln och Arvid. Först skakar jag och F.d Viktorjäveln hand nöjda över att för en gångs skull kommit överens. Vi skulle försöka tuss ihop Eline och Arvid. Det slutade dock med att Jonas tar tag i mig och bär mig ca 150m bort och ställer ner mig för att sedan vandra tillbaka till de andra. Då jag traskar bort till de så rusar de mot mig, tar tag i var sin sida om mig och bokstavligt talat släpar med mig mot till Harrys. Läget där inne var lite smått tragisk. F.d Viktorjäveln dansar själv på en scen i hopp om att de ytterst få tjejer som finns där ska lägga märke till hans något sliskiga dansstil. Men det slutar med att dessa tre killar omringar mig i någon slags vad jag och Emmeli skulle kalla "MACKAN". Inte för att tiden med dessa killar inte var underhållande, men jag styrde senare stegen åter mot Bongo. Utan Anton. Där väntade underbar musik, underbara människor och kära återseenden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar