Arbetsdag. Mer folk än vanligt idag på jobbet. Vi i kassan fick göra det vi ska göra: jobba i kassan.
Jag kommer nog aldrig riktigt kunna hantera när människor jag tycker om far illa. Det gör ont i hela mig. Deras smärsta och sorg går rätt in i mitt hjärta. Jag vill hjälpa dem. Men inte ens jag finner de rätta orden då en människa man tycker om ska operera hjärtat i aldeles för tidig ålder, eller då en människa man tycker om har förlorat en anhörig.Vad är bäst att säga då? Ingenting? Kroppsspråk? Eller aldeles för mycket flr att få dem på bättre tankar? Jag brukar annars veta vad som ska sägas, tror jag i alla fall.
Men min arbetsag besod av mycket skratt med. Alla ni som är lyckligt lottade och springerpå Malin Hertz på stan: Jag råder er att fråga henne om den där lilla killen som skulle ta med ett gigantiskt instument på bussen. Fråga henne! Eller fråga henne om hon kan berätta om tunnelbanorna i Japan. Fråga henne!
Prova sedan för skojs skull och be Herr Johan Landin att berätta om tunnelbanorna i Japan. Ni kommer att förstå vad jag menar.
Dagen bestog även av att försöka få tag på en vakt X, för att lyckas få se Marcus Krunegård på klub X imorgon. Vill, vill, vill se honom! Malins sista utgång till klub X innan hon far iväg till Afrika. En sista galen onsdagkväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar