Trots att den senaste tiden har varit fullsmäckad av aktiviteter med skolan, så som case arbeten och diverse hemläxor, så har mitt huvud fylts till maxbredden med andra tankar.
Min "uncle" gick bort för någon vecka sedan. Jag har inte kunnat vara hemma och se hur det är med alla nära och kära till honom. Jag känner mig så långt borta, och hjälplös. Jag vill vara där och ta hand om dem så gott det går, visa mitt stöd. Dennes bortgång rev dessutom upp gamla minnen och känslor från Tessie & Emmeli. Minnen så som glada dagar eller då jag fick beskedet om bilolyckan. Pendladet mellan minnen av gränslös lycka med dessa två fantastiska flickor, till då mitt hjärta gick i bitar. Och nästa vecka blir det ännu en begravning av en älskad. Känns som om människor dör som flugor kring mig. Jag vet att inget varar för evigt här, men det gör så ont när man inser det, och stirrar sanningen i vitögat.
Sedan har vi den personen som numera ständigt snurrar i mitt huvud: Sam. Det där med att kärlek kan gå över så kallade statsgränser, är något som dagens värld inte gör så smidigt med alla regler. Sam avslutar sin utbildning nästa termin. Mitt huvud letar ständigt efter lösningar på detta problem. Han får inte åka tillbaka till Pakistan. Jag vet inte om jag skulle klara det. Men vi har hittat en lösning. Förhoppningsvis
Givetvis har man lite post-tentastress i kroppen. Men idag kom beskedet. Jag klarade min första tenta! Ingen omtenta för den här tjejen inte! Dock trodde jag att resultatet skulle vara något högre med tanke på all tid jag lagt ner...men man kan inte få allt här i livet.
Men imorgon blir det lycka. Hem till Jönköping. Hem till kärleken. Ingen mer snö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar