Det känns som om tiden flyger fram nu. Jag hinner inte känna efter, eller stanna upp en sekund för att tänka. Semestern tog slut på en sekund. Skolan börjar snart och jag har fortfarande ingen bostad. Snart är det sista dagen på jobbet också. Tro det eler ej, men det kommer bli lite sorgligt det med. Trots att det är slut på "hej hej" och "har ni bonuskort" med ett väl inövat leende på läpparna. Jag ska lämna så många som betyder så mycket för mig, för att börja om.
Jag kommer ännu en gånga känna saknad. Men samtidigt har jag en chans att börja något nytt.
Jag är både rädd, och full av förväntan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar