Nu för tiden så vet jag oftast inte hur jag mår. Jag trodde inte man kunde kunna så. Jag trodde att man visste om man var lycklig eller ledsen, men nu går jag i något slags mellanting. Det slog mig att jag inte lägre var bekant med känslan av lycka. Innan kunde jag vara oförklarligt lycklig utan någon specifik anledning. Man liksom svävar fram och har något bubblande som kolsyra i kroppen som fyller en med glädje och fnitter. Denna känslan kom lika snabbt som den försvann för någon vecka sedan. Den försvann då tanken kom, tanken då jag insåg att jag inte var bekant av känslan av lycka. Jag visste att förlusten av mina bästa vänner förändrade mig. Kunde denna förlust göra så att jag inte längre vet vad lycka är? Var jag endast lycklig då jag var med dem?
I Shanghai var jag lycklig. Jag var lycklig för att med varje andetag jag var där så uppfyllde jag min dröm. Detta var något jag kämpat för att göra så länge. Men nu hemma igen så ser jag bara saknade av Tessie och Emmeli. Tomrummet. Hålet. Trycket över bröstet. I Shanghai levde jag i nuet. Shanghai är mitt hem nu. Precis som Tessie och Emmeli var mitt hem innan. Jag är bara här tills jag återvänder dit igen. Jag har en paus nu bara. Jag minns tiden då Tessie och Emmeli precis hade åkt till Australien och jag och Eline tyckte att det kändes som om livet vi levde då stod på paus när de inte var här...
Jag har inte rökt på 4 dagar nu. Jag började röka när Tessie och Emmelie dog. Men jag tänkte att jag inte vill vara ledsen längre. Jag vill inte hålla kvar vid mitt destruktiva beteende. Men varje cigarett kändes som om dt dämpade trycket över bröstet...eller ett steg närmare graven..Men det går inte. Jag vill gråta och få bort trycket över bröstet, men jag kan inte gråta längre. På något sätt vill jag inte att människorna i min omgivning ska veta att jag fortfarande sörjer, att jag fortfarande känner mig trasig, tung och orkeslös. Men jag kämpar. Jag måste fortsätta leva, se det ljusa i tillvaron, fatta beslut om framtiden. För jag vet att Tessie och Emmeli inte hade velat något annat. De hade velat att jag fortfarande var gränslöst lycklig och spontant galen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar