Efter att ha haft hela sex rökfria dagar så gick det inte. Jag tog en cigg. Nästa dag köpte jag ett paket och rökte 6 st på en dag. Orsaken? Same old, same old. Mina bästa vänner andas inte längre. Jag fick en konstig bild i huvudet på Emmeli. Det var så verklig, och jag hörde nästan hennes skratt och hennes rörelser var så levande. Den dagen kom jag storgråtandes till jobbet, och dagen efter med.
Ska detta aldrig ta slut? Jag kommer alltid att sakna dem, de kommer alltid att fattas för mig. Betyder detta också att jag aldrig kommer att kunna älska en vän lika mycket igen, att jag alltid kommer att jämföra alla jag träffar med dem? Jag vill vara den sorglöst lyckliga person jag var innan med så mycket energi. Men jag kommer aldrig att bli den jag var innan. Något har förändrats med mig. Men jag kan lära av det, göra det bästa av det, bli starkare.
Idag har jag varit ledig. Jag och Eline möblerade om mitt rum så att jag skulle lyckas att klämma in en enormt otymplig och ful tjock-tv som mamma och pappa haft i all oändlighet som bara vägrar gå sönder. Att möblera om i mitt rum visade sig inte vara så smidigt som jag hade tänkt mig. Gosh, vad jag har mycket grejer! Prylar över allt, souvenirer, skräp, små minnen och tydligen en massa värmeljus i alla skrymslen och vrår. Men nu har jag i alla fall en tv på mitt rum för första gången. Det känns himla lyxigt faktiskt. Tidigare har jag inte velat haft det på grund av att det förstör stämningen i rummet. Det tycker jag fortfarande, men jag orkar inte bråka om stor-tvn längre, nu kan jag i alla fall komma i mitt rum.
3 kommentarer:
for you, i'd bleed myself dry.
Same to you hun. Dock blev det ju nstan så, så som vi konkade på alla mina saker, möbler och krimskrams. Love ya
Hade du inte den stora tvn i ditt rum för de många år sen när vi träffades första gången? PS: veckan 15 (helgen) ska jag nog åka ner till eran fina stad. min kompis martin sa att vi faktiskt måste gå ut till bongo också. Om du planerat nåt eller vill fika nånstans...
Skicka en kommentar