Nach hause

Hemma igen efter resan till Berlin. Tankarna som kom upp nu efteråt är vilken relation jag och Cassi har egentligen, hur nära vi är. Det vet jag faktiskt inte. Ibland får jag känslan av att allt måste vara på hennes villkor. Frågade hon min en enda gång hr jag mår nu för tiden, hur jag hade det i Kina? Nej, det tror jag inte. Men däremot verkade allt cirkulera kring henne. Visst vi hade kul i Berlin. Men ibland kändes det som om hon inte riktigt gillade mitt sanna jag. Och att få höra att hon hade det riktigt tråkigt sist hon var hos mig, och hur konstiga vissa av mina vänner är enligt henne sårar.

Det är skönt att vara hemma, att kunna vara den jag är, göra vad jag vill, när jag vill, att kunna slratta hur högt jag vill. Umgås med vänner som uppskattar mig. Puss på er!

Ikväll blir det bio med några töser, sedan blir det pyamasparty med Eline.

Få timmars sömn

Gick upp kl två på natten mellan onsdag och torsdag. Hade sovit ca 1-2 timmar. Kl tre packade vi in oss i bilen på väg mot Skavsta. Jag sov hela bilresan och hela flygresan. Oroligt men lite. Anlände till Berlin för att sedan traska runt på stadens gator i sex timmar.

På kvällen var det en av Cassis vänner som skulle spela på en klubb. Klubben kan jämföras med bongo fast ca 7 gånger störra OCH att den hade en pool i ett av rummen. Ballt! Dock var det 18-årsgräns på klubben så det vimlade av yngre emo-kids, men även män i tatueringar fanns. Mums.

Underbart att tyskarna fattat det där med nattliv. Klubbarna stänger när folket gått hem, inte kl två. Man kan säga att jag är lite sliten idag. Min kära tyska väninna drack exakt lika mycket som jag, men av oss två var det hon som var den kalasfulla. Jösses! Men det var bara att bita ihop och hänga på hennes tempo, för det var hon som hade nyckeln och adressen till sovplatsen. Men måste säga att min tyska blir bättre ju mer jag får i mig.

Oh, ett tips till er. Lita inte på solbrända, snygga kilar från Florida. De är inte så roliga som de verkar rån början. De kan ju inte ens dansa!

Imorgon: Berlin

Imorgon bär det av till Berlin. Det ska bli så underbart att bara komma bort från allt. Men vill samtidigt inte lämna de som står mitt hjärta nära, nu när det känns som det finns behov för mitt stöd. Jag saknar det vi hade. Det vet jag. Men jag ska till Umeå. Denna människa kommer alltid att vara så oerhört speciell för mig.


Bli inte förvånad om det senare dyker upp bilder på mig med en öl i handen och tittandes på fotboll.

My Mojo is back!

Jag har haft en liten svacka med min karisma på senaste tiden tror jag, eller så är det bara brist på kineser här...

Men idag kom min Mojo tillbaka! Jag fick en busvissling av en kund, och blev utfrågad på middag av en annan.

Min teori är att mitt nya diadem med en stor svart rosett på kan ha med saken att göra. Eller så jag jag bara tillbaka! Hoppas det funkar på tyskar också, för då kommer det att bli en mycket intrssant trip till Berlin.

I'm back in business! Wooooo Hoooo!

Jag ser er överallt

Jag hade gett mig på att jag skulle ha en bra och glad dag på jobbet idag. Allt gick som planerat tills en låt om på min ipod som fick saknaden att komma igen som en kniv i ryggen. Minnen som varit långt bak, blev plötsligt kristallklara och ni kom så nära. Saknaden var där igen, och det tyngde ner mig. Stegen blev åter igen tunga som bly. Jag ser ständigt människor som jag tror är ni, eller som gör samma rörelser, säger saker eller helt enkelt bara har samma frisyr. Idag kunde jag inte sluta titta på en tjej på bussen som hade samma kroppsspråk som Emmeli. Tårarna rann ner för mina kinder, trots att jag kämpade för att göra precis tvärt om.

Mina arbetskamrater är underbara som ser att jag inte mår bra, jag vet aldrig vad jag ska säga till dem när de märker det. de vill inte höra sanningen, och jag vill samtidigt inte ljuga. Det finns inget de kan göra, men bara att de märker och att de försöker är guld värt. Tack!

SNÄLLA KOM TILLBAKA. DET GÖR Å ONT ATT LEVA I VERKLIGHETEN. Då jag drömmer att vi är tillsammans vill jag inte vakna upp.

Kungligt

Allt bröllopssnack som varit den senaste tiden har verkligen stått mig upp till halsen, men när man väl fick se resultatet på TV var det vackert. Jag måste säga att jag vill ha en alldeles egen krona nu.

Berlin here I come!

Nästa helg, och midsommarafton ska spenderas i Berlin med min tysk Cassi. Well, midsommaraftonen blir väl mer att spendera på en buss. Men det tar vi igen emd dunder och brak dagen efter i Berlin hoppas jag.

Flykt från verkligheten

Igår var det säsongsavslutning av Grey's anatomy. Jag och Eline satt som vanligt bänkade framför TV'n. I detta avsnitt var det en sak som ständigt upprepades: "Livet handlar om val. Om att överleva eller att dö". Tankarna for genast till Tessie och Emmeli. Såg en i serien gråta då hon trode hon förlorat sin älskade. Jag vet hur det känns. Den där gråten som skär igenom en själ som en rakhyvel. Varför just dem? Det känns forfarande orättvist då jag möter personer som varit i Australien och Nya Zeeland och hör deras berättelser. Jag vet att det är fel. Det är bara det att jag tror att folk inte riktigt förstår hur mycket itt liv förändrades. Att det gör ont att se på människor som umgås med sina alltid givna tjejkompisar, deras partners in crime. Känns som om folk tror att man mår bra nu, att man inte känner sig ensam och övergiven, att man inte längre behöver deras vänskap och stöd. De där oväntade telefonsamtalen eller messen. Nu för tiden är det så lätt att känna sig bortglömd. Och jag känner mig dum som känner och tänker som jag gör ibland ,och jag är trött på alla skådespel.

Jag flyr. Varför plugga i Umeå och inte något lite närmare? För att jag vill träffa så få som möjligt som ser på mig och tycker synd om mig. För varje gång jag ser dem, så blir jag påmind om min smärta och min sorg. Jag tänker ofta på vad jag, Tessie, Emmeli och Eline skulle ha haft för oss. Vad vi skulle hittat på tillsammans. Vad vi skulle gjort i höst. Sommarplaner. Hur våra liv hade varit om de inte hade dött i den där jävla bilolyckan. Varje dag det regnar blir jag påmind.

Nästa vecka är det midsommar. Och jag flyr. Vill inte känna mig ensam och övergiven med mina tankar. Flyr från minnen och drömmar om en dag med dem. Jag måste utomlands.Bort.

Tjocka släkten

Helgen har spenderats i Gävle, där mina föräldrar har sina rötter. Resan var i stora drag en lång bilfärd och att försöka fatta intresse för min fasters nya klämkäcka pojkvän. Det var trevligt att träffa släktingar. Dock var det lite stelt, då jag inte träffat dem på flera år.

Efter att ha spenderat 5 timmar i bilen, var vi äntligen framme i Gävle. En tanke slog mig då. Det kommer att ta en EVIGHET att ta sig till och från Umeå.

Den monstiösa trycken

Även kallad Dieseltrucken. Efter att ha tagit truckkort igår och övervunnit mina rädslor så var det bara pang på denna truck. Det är den största trucken vi har på jobbet. Min kollega mer eller mindre tvingade upp mig för att jag skulle vänja mig vid den. Resultatet: Galant och roligt. Didn't see that comming! Körkort nästa...?

Truckkort

Efter att ha fått reda på att man skulle ta truckkort idag för exakt 6 dagar sedan har jag kännt en aning press, särskillt då helgen skulle spenderas i Köpenhamn och att jag måste få bättre än en viss kollega på jobbet. Satt hela kvällen från det att jag kom hem och pluggade truck. Jag somnade två gånger. Var helt färdig efter att jag kom hem. Köpenhamn med kollegorna tar tydligen musten ur dig. Det gick lite som jag misstänkt. Jag klarade terorin! Detaljen ligger i att min truckkörning var mindre bra, men jag fick kortet. En av truckrna fick jag verkligen inte grepp om hur man körde. Jag var så arg att jag skulle kunnat gråta av ilska.


Jag stod där och väntade på min tur att köra trucken. Trycket över bröstet kom tillbaka. Även tankarna kom smygandes. Bilder av Tessie och Emmeli i en bil. Regn. Tappar kontrollen på bilen. Krocken. Jag var rädd. Ville inte börja gråta inför alla. Måste dessutom verka som en glad och sorglös person på jobbet, för det är det de vill ha. En leende nickedocka, utan egna åsikter och utan ett förflutet.


Jag träffade även Elias idag. Han överlämnade min födelsedagspresent. Man kan ju inte säga annat än att han känner mig väldigt väl. En miniräknare och en datamus. Rosa. Fulla av diamanter. Killen är fantastisk.

Helg i Köpenhamn

I lördags kl 08.00 begav sig jag och mina arbetskollegor till Köpenhamn. Det var lite som en jobbresa till Köpenhamn borde vara. Man ser chefen i kalsonger då man förskräckt upptäcker att man kan se rätt i i hans rum. (det ska tilläggas att jag misstänker att jag kommer att drömma mardrömmar om detta under en lång tid framöver ). Vissa blev alldeles för fulla och däckade kl 17 och dök inte upp förren nästa morgon, medan andra föredrog att gå på strippklubb och mystiskt förlora son mobil.

Själv så njöt jag av eftermiddagen i solen i Nyhamn med en öl i handen och med mina kollegor vid min sida. Ja, gottfolk ni hörde rätt. Jag lärde mig att dricka öl under denna resa. Kan ha varit att det verkade passa in så bra med att vara i köpenhamn, sitta vid hamnen med solens värmande strålar och en öl till detta, eller om det bara är så att det hör till när man är i Danmark, eller om de beror på att jag redan hunnit dricka två cider..Vem vet. Men ytterligare tre öl blev det den dagen. Jag börjar likna mer och mer en man. Kommer hem från Kina och äter kött efter att ha varit vegetarian i tre år, kommer hem från Danmark och har börjat dricka öl! Vad händer här näst?

Grattis på mig

Gårdagen var min födelsedag. Den firades i söndags med släktingar och familj. Det var trevligt i söndags. Men gårdagen var nog mer..lite i det förflutna. Jag plågades av minnen och visioner om vad jag hade kunnat göra idag. Om Tessie och Emmeli hade varit här.

Men kvällen spenderades med systern min på bio. Sex and the city. Den var meningslöst bra. En sådan där film som inte påverkar en på ett djupare plan, handlingen är inte så värst bra heller, men det är de små skämten och kläderna som gör det. Ja, och scenen med alla de läckra männen i poolen. Mums!

Även att jag fick reda på att jag ska ta tryckkort på måndag. jag måste läsa ut och memorera en bok på ca 132 sidor...om truckar. I helgen ska vi till köpenhamn med jobbet, och då kommer jag ju plugga...NOOOOOT. Men det är bara att ligga i. jag kan ju inte bara vara lika illa som den första killen som någonsin kuggat på det testet på jobbet.