*Vissa människor är idioter, så är det bara. Jag gillar inte när jag tänker dåligt om andra människor. Men är man så känslokall...då har de sig själv att skylla. En sommarjobbare på jobbet, han vet om min historia och varför jag kan vara nere ibland. Ändå måste han fråga mig varför jag verkar så deppig, och nöjer sig inte med det utan kläcker även kommentaren "Sheer up, de kommer ändå aldrig tillbaka". Hur i hela friden kan man vara så sanslös känslokall!? Jag vet att det är så, men man behöver väl inte sparka på den som ligger. Det gör ont, och det går som en kniv i hjärtat varje gång jag får det framför mig svart på vitt. Men pleace, rubb it in bara...
*Idag fick jag tillbaka min visumansökan. Jag nästan hoppade och sjöng av lycka att äntligen ha det i handen. China here I come, på riktigt! Trodde jag ja...På min postväxel jag hade skickat med (eftersom de inte accepterar kontanter eller liknande) sitter en lapp. En rosa post-it lapp
med texten "We are the chinese embassy in Göteberg, not the consulate so we can not accept your postväxel". Det gjorde mig en aning upprörd eftersom jag åker om 15 dagar. Sedan tar jag ännu en titt i kuvertet och upptäcker att det sitter ännu en post-it lapp på själva ansökan! Även denna var i färgen rosa. Hur seriöst ska jag ta dem tycker de när de inte skriver på ett A4-papper eller ett skrivet för maskin, utan väljer att använda sig av metoden post-it lappar?!
*Jag har även lånat ut min bibel (A.K.A min kalender) till en kollega till mig. Vad han skulle med den till har jag verkligen ingen aning om, jag var så paff att jag glömde fråga. Men hoppas han använder den väl och för hem den till sin älskade ägare i oerhört gott skick snarast.
*Eline hade det inte varit för dina vackra ord som värmer ända in i själen så hade jag fallerat vid det här laget. När det kommer till att uttrycka sig i ord är du sannerligen snäppet bättre, medan jag´antingen säger för lite eller aldeles för mycket, så jag kan inte annat än säga det samma och att jag saknar dig så enormt mycket. Kom hem darling, kom hem!
2 kommentarer:
idioter är till för att glömmas, även om jag vet att hans ord sitter kvar och gnager.
Om typ tvâ dagar är jag hos dig igen, jag och osten! Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig, love. Jag älskar dig.
ja jag kommer då inte vilja honom i mina tankar. Han är inte värd det.
Jag läntar så!
Skicka en kommentar