torsdag 19 februari 2009
varning för psyksjuka
I söndags fick jag inte gå av buss 26 vid Juneporten! varför? För att den tant hade hoppat på bussen vid Ryhov, som hon rymt från, och polisen hade ringt till busschauffören och sagt att han Inte fick släppa av henne. Det var ju bara den lilla detaljen att jag som bor i Habo var tvungen att passa mitt tåg. Det är så att trafiken inte är sådär jätte bra till och från Habo på en söndag. men det var bara för mig att bita ihop, gå och sätta mig och hoppas på bättre tider. Dock fick jag hoppa av, då en äldre dam höll koll på psyktanken då jag hoppade av. Det känns som om sådana här situationer bara händer mig.
STOLT BILÄGARE
Japp ni läste rätt! Jag är nu mera bilägare. Den är grön och miljövänlig och jag fick den av min chef för att jag signat upp så många stamkunder. Den behöver 4 AA batterier och är radiostyrd! kan det bli bättre!? Bildbevis och provkärning kommer inom kort!
Ledighet

I tisdags var jag ledig, efter att ha jobbat 11 dagar i rad. Inte mig emot att jobba så många dagar på rad. Ju mer jag jobbar, desto mindre tid finns det för mig att spendera pengar. Dock var jag ju ledig i tisdags och idag torsdag. Detta resulterade i inköp: 2st kjolar, en dag creame och en natt creame från Body Shop, 3st olika te från Life, 1 par örhängen, 1st mascara, 4st nagellack, 1st väska och 1st halsband. Nu var det klippt igen! Scheisse
Jag simmade idag igen. Jag simmar om alla pensionärer! 1200m på 35 minuter tycker jag är rätt okej för en i min kondition.
Kl 16,00 var det after noon tea med Haddis, Carro och Sabbe och underbart tjejsnack. Dock var jag nog en aning disträ. Vaknade med en egendomlig känsla idag och jag tror inte jag lyckades få av mig den helt och hållet även om simmningen verkligen hjälpte. Det är svårt att förklara känslan, men ungefär som om man släpar runt på en massa bekymmer som inte är ens egna. man känner sig nere men vet inte varför och det finns inget man kan göra åt det. Mycket egendomligt!
Det är mycket i min skalle just nu! Särskilt efter lunchen med Kattis i tisdags. Nu gjorde hon mig mycket nyfiken. Vem?! Jag släpade med mig Kattis på tejakt på Torpa. är så kul att gå in i sådana där "jungelbutiker". man har ju inte den blekaste aning om vad något är! Dessutom luktar det ofta konstigt i dessa affärer. Men jag vill verkligen ha tag på en sådan där flaska med kallt färdigt te i. Inte så mycket för teets skull, utan för flaskan. jag har nämligen börjat dricka kallt te ur flaska. Gott! Jag har dessutom fått/ tvingat de flesta på jobbet att smaka på det. Nice! Dessutom köpte Kattis te, jag tar åt mig äran. Jösses vad bra inflytande jag har alltså!
Glädjetårar
Häromdagen fick jag alla papper från SI (språkorganisationen jag ska åka med till Shanghai). Jag grät och grät och grät. Glädjetårar. Jag skrattade, och grät. Precis som när Sabbe gav mig hennes julklapp till mig (weekendresan till Beijing med henne och hennes föräldrar). Jag kan inte riktigt fatta att jag ska åka. Snart. WIIIIIE!
La Dolce Vita

Jösses vad slö jag är på att ta mig i kragen och gå ner i källaren (där vi har datorn). det är så fruktansvärt kallt här så här års.
Just nu är det fruktansvärt mycket schlager. K-Rauta är en av huvudsponsorerna för melodifestivalen. Jo, det är faktiskt sant. Alla anstälda går nu dessutom med en melodifestival-pin. Men tror ni att detta räcker för att kunder ska lägga märke till denna presigefyllda roll K-Rauta spelar i kultursverige. Svar nej. Musiken som nu spelas ur våra högtalare är schalger, och enbart schlager. Och inte nog med det, jag skulle tippa på att det inte är mer än en slinga på 10 låtar som spelas OM OCH OM IGEN. Först roades jag av detta. man blir ju så check och glad av schlager och man kan ju liksom inte låda bli att le och sjunga med. Men när schlagern vägrar försvinna ur mitt huvud då min arbetsdag är slut blir jag rädd. Tyskarna kallar det "Ohrworm". Världens bästa ord för vad vi svenskar kallar "jag har en låt på hjärnan". Tyskarna säger kort och gott "öronmask".
För några dagar sedan hade vi strömavbrott på jobbet. Det blev kolsvart i hela huset, telefonerna dog men musiken tystnade. Ljuvligt och spännande. Det är på K-Rauta det händer. Drama, drama indead! Det var bara den lilla detaljen att musiken tystnade (i ljuvliga 20 minuter) mitt i La Dolce Vita med after dark. Det kallar jag ohrworm!
Och ja, det är vi som har det mindre bra reklamen emd tvillingarna: men det går att göra!
torsdag 5 februari 2009
Helgen som var
I fredags: Jag besökte min gode vän Sabinas nya residens på Södra Vätterbygdens Folkhögskola där hon läser musik. Det var...intressant. Den kändes som om jag gick i grundskolan igen då man gick på tonårskvällar. jag kände mig "lite" malplacerad. Saken blev ju inte bättre av att jag hade gått upp 04,30 två dagar i rad och inte direkt kände för att socialicera mig med hennes nya umgängeskrets. jag får charma dessa typer en annan dag då jag sovit till halv tio, minst.
Lördagen: En kväll av ledighet i min smak. Förfest hos Herr Åberg. Slutmålet skulle ha varit O'Learys...men det blev Bongo. Och det var sannerligen en underhållande och intressant kväll men nya internationella vänner dessutom. Nice! Tanken var att vi skulle ha spenderat kvällen på O'Learys pga att där finns människorna som förstår fotboll. Hur ska jag kunna imponera människor på Bongo med att man kan Liverpools start 11? det vet ju inte ens hur en boll set ut. Som jag var innan Mattias förstörde mig haha. Eline och Åberg verkade tycka att det var dags att lämna mig ensam på Bongo, åt mitt öde. och jag var där tills de tände lyset1 Det har jag aldrig varit med om tidigare tror jag! Dock var inte Bongo-Micke där. jag hade ju tänkt att blända honom med min uppsyn. Han och Sebbe var inne på mitt jobb på torsdagen och jag tror de saknade mig som krävande kund på Bongo. men man måste ju ha dekorationer i alla drycker man beställer där ju. Så är det bara. Sebbe gav mig ett paraply, utan att jag behövde fråga ens! de lär sig långsamt där, men det verkar sitta sedan! Dock dog min kamera, så inga bilder! Men Eline fick en gigantisk porslinskatt av mig. Liksom jag har en stor porslinselefant vid namn Åke Green och Emmeli har en stor Porslinshund vid namn Dexter. Dessutom är ju Eline fransyska så att köpa ett riktigt husdjur kändes lite riskabelt med tanke på att de äter det mesta i det landet. Nu ska hennes katt döpas!
Lördagen: En kväll av ledighet i min smak. Förfest hos Herr Åberg. Slutmålet skulle ha varit O'Learys...men det blev Bongo. Och det var sannerligen en underhållande och intressant kväll men nya internationella vänner dessutom. Nice! Tanken var att vi skulle ha spenderat kvällen på O'Learys pga att där finns människorna som förstår fotboll. Hur ska jag kunna imponera människor på Bongo med att man kan Liverpools start 11? det vet ju inte ens hur en boll set ut. Som jag var innan Mattias förstörde mig haha. Eline och Åberg verkade tycka att det var dags att lämna mig ensam på Bongo, åt mitt öde. och jag var där tills de tände lyset1 Det har jag aldrig varit med om tidigare tror jag! Dock var inte Bongo-Micke där. jag hade ju tänkt att blända honom med min uppsyn. Han och Sebbe var inne på mitt jobb på torsdagen och jag tror de saknade mig som krävande kund på Bongo. men man måste ju ha dekorationer i alla drycker man beställer där ju. Så är det bara. Sebbe gav mig ett paraply, utan att jag behövde fråga ens! de lär sig långsamt där, men det verkar sitta sedan! Dock dog min kamera, så inga bilder! Men Eline fick en gigantisk porslinskatt av mig. Liksom jag har en stor porslinselefant vid namn Åke Green och Emmeli har en stor Porslinshund vid namn Dexter. Dessutom är ju Eline fransyska så att köpa ett riktigt husdjur kändes lite riskabelt med tanke på att de äter det mesta i det landet. Nu ska hennes katt döpas!
En läskig tanke formas
Eline och jag satt på en restaurang idag (efter att jag ännu en gång varit duktig nog att simma nu när jag, hör och häpnad: köpt halvårskort. detta ska nyttjas!). Hon sa att det kändes som om livet här står på paus nu när Tessie och fröken Green är i Aussi-land. Detta var för mig en skrämmande tanke. jag vill inte att mitt liv ska stå på paus, jag vill leva mitt liv! Ändå är jag så väl medveten om mina tankar, jag har ju tänkt denna tanke så många gånger. Samtidigt har jag en känsla av att något snart kommer hända, eller att något saknas. Men vad!?
Samtidigt känns det som om människorna som lämnade mig och Eline för att åka till Australien, inte heöt nödvändigtvis fortfarande är de personer vi kände här i Sverige. Eller det känns i alla fall som om En av dem har förändrats. jag känner inte igen hennes agerande och jag känner inte igen den person jag pratar med över datorn. Men jag tyckte att de skulle åka till Australien. De behövde verkligen komma bort. jag minns så väl den morgonen på Emmelis altan då jag sa det: Varför åker ni inte iväg? Ni som har så mycket pengar sparade Åk till Australien eller något! Jag minns också sista gången jag såg dem. Jag grät. det gjorde ont. jag saknar dem. Men jag vill att de ska ha det underbart. Vill att de ska få uppleva. Utvecklas.
Samtidigt känns det som om människorna som lämnade mig och Eline för att åka till Australien, inte heöt nödvändigtvis fortfarande är de personer vi kände här i Sverige. Eller det känns i alla fall som om En av dem har förändrats. jag känner inte igen hennes agerande och jag känner inte igen den person jag pratar med över datorn. Men jag tyckte att de skulle åka till Australien. De behövde verkligen komma bort. jag minns så väl den morgonen på Emmelis altan då jag sa det: Varför åker ni inte iväg? Ni som har så mycket pengar sparade Åk till Australien eller något! Jag minns också sista gången jag såg dem. Jag grät. det gjorde ont. jag saknar dem. Men jag vill att de ska ha det underbart. Vill att de ska få uppleva. Utvecklas.
Gratulationer till syster Malin 16år

Denna dag är min älskade systers dag. Idag fyller hon hela 16år. Hon tycker hon är en stor dam nu, hon är så söt. Vi hamnade nämligen i en diskussion igår kväll om en sak som hon råkade göra för 1år sedan. "Men hon var ju liten då". Jag kan inte annat än skratta, då detta får mig att tänka på en bok som jag och Malin lyssnade på på band när vi var små: Morfar prosten. Ni som hört den och älskade den när ni var små förstår nog när jag citerar morfar prosten: "Var du liten i augusti?!"
Vi åt mat (Sushi. När någon fyller år i vår familj är det tradition att födelsedagsbarnet väljer vad som står på menyn). Vi fikade (fruktfat kakor och tårta). Malin öppnade presenterna (Av mig fick hon en Body butter från body shop. Sedan fick hon presentkort. Men av mammas presenter var helt klart överlägset mest överraskande: Två stora paket tuggummi. HUR TÄNKTE HON NU?! Jag ler.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)