29.

Ikväll kändes det som om jag hade 1000 saker i huvudet. Massa tankar. Men jag kan inte reda ut dem. Faktum är att jag inte riktigt vet vad jag tänker på. Det är bara sanslöst mycket. Som när man åker tåg och försöker att hinna titta på varenda sak som dker upp utanför ditt fönster men man blir bara yr av att försöka.

Ikväll var det tänkt att det skulle bli den efterlängtade 29. Men det blev för mycket, för många var för opepp, och jag orkade inte försöka peppa alla för att ha kul. Varför vill människor inte ha kul? Varför tycks människor finna sig i situationer. De blir hemmablinda. Eller som vissa människor på jobbet som verkligen dryper av bitterhet, och den smittar av sig. Men jag kämpar på med att sprida glädje och värme. Alla behöver den.

Ska det vara så att man helt plötsligt slutar att prata med varandra för att jag råkar slicka iväg lite mess. Ska det vara så svårt att prata? Är det bara jag som tycks ha det bemötandet till problem som uppstår i olika relationer? P r a t a , inte gissa, inte grubbla. PRATA. Vi hade ju kul ihop. Är det så konstigt? Det var ju bara en grej. Och det går att skratta åt. Jag skrattar. jag kan skratta åt saker och ting som kanske inte alltid går som man planerat. Gör det du också. Vem ska jag nu få all musik ifrån? Min syster 15 år? Tveksamt bra alternativ.

Jag tror jag har tappat bort min chefs halloween-bok! Jag hittar den inte! Är det någon som sett en svart halloween-bok? Liggandes i en Isola Platon-broschyr? Min CHEFS bok! Scheisse!

tankegångar bara

Arbetsdag. Mer folk än vanligt idag på jobbet. Vi i kassan fick göra det vi ska göra: jobba i kassan.

Jag kommer nog aldrig riktigt kunna hantera när människor jag tycker om far illa. Det gör ont i hela mig. Deras smärsta och sorg går rätt in i mitt hjärta. Jag vill hjälpa dem. Men inte ens jag finner de rätta orden då en människa man tycker om ska operera hjärtat i aldeles för tidig ålder, eller då en människa man tycker om har förlorat en anhörig.Vad är bäst att säga då? Ingenting? Kroppsspråk? Eller aldeles för mycket flr att få dem på bättre tankar? Jag brukar annars veta vad som ska sägas, tror jag i alla fall.

Men min arbetsag besod av mycket skratt med. Alla ni som är lyckligt lottade och springerpå Malin Hertz på stan: Jag råder er att fråga henne om den där lilla killen som skulle ta med ett gigantiskt instument på bussen. Fråga henne! Eller fråga henne om hon kan berätta om tunnelbanorna i Japan. Fråga henne!

Prova sedan för skojs skull och be Herr Johan Landin att berätta om tunnelbanorna i Japan. Ni kommer att förstå vad jag menar.

Dagen bestog även av att försöka få tag på en vakt X, för att lyckas få se Marcus Krunegård på klub X imorgon. Vill, vill, vill se honom! Malins sista utgång till klub X innan hon far iväg till Afrika. En sista galen onsdagkväll.

well...ibland tror jag att jag pratar lite...lite...lite för mycket...

Eller är det bara jag som märkt det. För nu mina damer och herrar har lördagens händelser kommit ikapp mig flera gånger idag på jobbet. Alla tycks veta precis hur min "lugna kväll hemma med min syater 15år" (eller rödvinskväll, skumma mess och uttalanden kvällen...) gick till. Jag tycks ha ett stort problem med att hålla mitt privatliv för mig själv. Hur svårt kan det vara att bara inte berätta saker man inte borde berätta om sig själv? Det tycks då sannerligen inte vara min starka sida i alla fall. Mina kollegor hade en underhållade lunch idag vill jag lova. Men jag har fått tips på hur jag ska hantera hela denna lustiga situation med.

Men det blev ännu en kväll med Eline, Åberg (soul mate) och en massa indisk mat, och Berny (How I met your mother).

blog five!

I en dimma av Håkan

Ja, jag, Mr Landin och Herr Smultronmats kanske egentligen är lite för stora för Håkan Hellström nu. Men det är ju bara det med Håkan att han är så slående bra varje gång man ser honom.

Min kamera försvann. Min älskade rossilverring försvann. Mitt vaselin försvann. men jag hittade min husnyckel. Men jag har någon bild från konserten på mobilen faktiskt. Wunderbar!

Om man kunde gåt illbaka i tiden så skulle jag nog förendra 2 saker från denna kväll.
1. varit inte riktigt lika berusad
2. Gått ut efter konserten och sedan åkt raka vägen hem til Habo.

Men kvällen var underbar ändå. Underbara Håkan.

Rödvinstrams

Jag säger bara jösses!
Igår hängde man med Eline och Åberg. Vi chillade lite, kollade på 4 säsonger av "how I met you´r mother". Jag älskar älskar älskar Berny. Vi slog våra kloka huvuden ihop (efter att ha tryckt i oss pizza, Ben & Jerry´s glass, marabou och coca cola) och styrde stegen mot Habo town.

Tanken var ju att jag i lördags skulle ha bowlat med några jobbarkompisar, men till saken hör ju att mamma och pappa tagit med sig min syster 10 år till Gbg för att se High school musical, och då lämnat mig och min syster 15 år ensamma. Att lämna min syster 15år ensam är ingen bra idé.

Jag fick helt enkelt känna mig besegrad av min tjatiga mor och far, ta med mig Eline och Åberg och tillbringa kvällen i Habo. Dock så försvan sorgen ganska snabbt då vi den där jävulska bag in boxen med rödvin kom fram.

Tittade i min inkorg, och skickat på mobilen idag. Det var ingen glad överaskning. jag borde ta itu med detta. Ringa ett samtal eller så.

Åberg och jag är soul mates, men vi två ska inte vara i samma rum då det är alkohol inblandat tror jag haha.

Sågspån

Idag på jjobbet har jag verkligen arbetat. Det är kul. Ibland känns det verkligen som om jag har ett överskott av energi, och speciellt på jobbet. Och vad är jag då placerad: Jo, i kassan. Och det mesta jag presterar där är att le och säga hej och hej då till kunder. Det var så himla skönt att bara få slita och organisera idag. Släpa värmeloggs och skita ner sina kläder. Dock fylldes varenda litet skrymsle av mig med sågspån. Jag hade det i varenda ficka på byxorna, t. om. i fållen på mina alldeles för långa byxor. Och dessa ska jag ha på mig imorgon.

Men som man säger på jobbet " Det går att göra mysigare"

Tandläkare

Igår var jag hos tandläkaren. Jag vill inte bli tandläkare. De om några är tråkiga. Dde har liksom tappat sin personlighet. Vart tog den vägen? Tandläkare ger liksom inget intryck. De bara är. Luktar på folks andedräkter, är tråkiga och är opersonliga.

Jag vill inte bli tandläkare. Ett steg frammåt.

Den där känslan igen

Är det bara jag som får en sådan där lustig känsla i mig ibland? En känsla blandat av obehag, förväntan och nervositet, och du har ingen aning om varfifån den kommer. Den är här igen. Och jag vet med mig att när den är närvarande sker alltid förändringar.

Eller är det bara känslan av tomhet och saknad som spökar?

Eller känslan av värme och pirrande i magen? Människor man inte kan läsa av, och som förvirrar en. Människor man tycker om, men inte borde tycka om. Vill tycka om mer, och dela med mer av sig själv men rädslan för att bli sårad kommer ständigt ivägen.

Vad man jag säga. Jag är förvirrad. Men om jag ska vara helt ärlig så är jag inte det minsta förvånad över detta. Det är mer ett normat tillstånd för min del. Och jag tänker skratta åt det. Le.

kemikalier, shopping, thaimat och texmex

Denna dagen har varit helt schemaplanerad. Min lediga dag. jag är ente ett stort fan av att passa en massa tider och att vara på en massa olika platser när jag är ledig, och ändå lyckas mina lediga dagar alltid vara fullplanerade.

Denna dagen har varit underbar. Helt underbar faktiskt. Gick upp tidigt (kl 07.00 blir det om man bor i habo och ska vara i stan kl 09,30), för att gå till frisören. Är litestolt över att jag faktiskt inte väntat ett helt halvår som jag i vanliga fall gör...inte okej tydligen. frisören var jättetrevlig. Sådär pratglad och öppen som jag anser att en frisör ska vara. Vi hade jättretrevligt och håret blev bra också.

Trots mitt fullspäckade schema så hade jag hela 2 timmar tillgodo innan nästa stop för dagen. Jag tog en sväng förbi jobbet och plockade upp nåhra prylar och svängde då in på Media Markt också. dessväre råkade jag få med mig lite mer än just den sladden jag bara skulle köpt. Blev två filemr också ("svart katt, vit katt" och "This is England"). Borde jag tycka att det ät pinsamt att personalen känner igen mig på Media Markt nu för tiden? Jag sprang där ca 3ggr/ veckan för att se om ett kamerafodral som jag beställt kommit, samtidigt som jag bytte mob. nummer lite hipp som happ pga teleoperatörbyte. Well, well. man är ju van.

Jag sprang även in på Erikshjälpen en sanbbis. Hittade en jättefin silverring för 40 riksdaler. Underbart! hade fortfarande en del tid att döda väl inne vid centrum igen så svängde förbi en underklädesaffär och råkade bränna 450:- där. Not good! men man kan ju aldrig ha för mycket underkläder...eller?

Kl.14.00 väntade mina vänner utanför det nya Thaistället Bamboo City. Det var riktigt fint där inne (Och nej Emmeli, detta säger jag inte för att de köpt grejer på mitt jobb). De har verkligen satsat stort på inredningen, och det syntes att det tagit tid att få det klart. Det var så underbart trevligt att träffas ett gäng vänner och bara äta god mat och umgås. Det gör en så glad att man har sådana underbara människor omkring sig.

Sedan efter maten blev det ännu en liten sväng om på stan med Grön och Hertz. Lite mer underklädesshopping. Jag tror jag har dåligt inflytade på dem ibland haha.

Kl 18,00 var det dags för att träffa Luis. Den mexikanska utbytesstudenten. jag var så nervös faktiskt. Men detta berodde nog mest på att han och jag mestadels bara springer på varandra lite överallt. Vi har aldrig tidigare bestämt en tid och plats vi ska ses. Men vi drog upp til hans rum (som han delar med 3 andra mexikanska utbytesstudenter), snackade lite. han är så intressant, smart, rolig och djup. Han har så mycket tankar. Det är så underbart att prata med honom. Han får Mig att vara tyst och lyssna. det är en prestation sägs det. Sedan kom två av de inneboende (Alexis och Leo) och vi drog alla fyra till Chili That för att ära Mongolisk buffé. det var verklige underbart trevligt. De är så öppna, vänliga, varma, trevliga, roliga, intressanta och mycket mer. Vi har så lätt att prata med varandra. Känns som om vi kännt varandra hur länge som helst, fast det kanske bara är två veckor som jag känns Leo och Alexis, Luis har jag väl kännt i ca 2 månader. Det är svårt att beskriva hur det var, och vad det var som var så annorlunda med dessa tre underbara människor. Kanske var det sättet vi lärde känna varandra, kanske var det intresset av de olikheter i våra kulturer eller kanske bara något mycket mycket mer och svårbeskrivligt. Dessa tre mexikaner har skaffat som projekt att få mig att Inte planera mina dagar. Jag visste nämligen nästan exakt vad jag ska göra till torsdag nästa vecka. Är det konstigt, eller var det bara det faktum att de var mexikaner haha.

Då var man invigd i den här världen med då

Jösses, att jag skulle skaffa blogg hade jag nog aldrig trott!
Detta är för att mina vänner ska kunna hålla koll på mig då de är ute och
reser i den stora vida världen. Och jag är kvar här, i torra och trista Sverige med mitt sparande och nuckeliv (som inte går så bra för den delen). Men mina vänner får försöka säga "NEJ SOPHIE" via det digitala nätet istället.

Jag måste lära mig att säga nej till mitt materiella behov. Blicka fram mot min resa till Kina.
Resan som jag velat göra så länge. Min dröm. Och nu när alla vänner snart rest bort så kanske det inte blir lika många galna kvälla ute heller, förhoppningsvis... Men jag kommer säker på något annat sätt att spendera mina pengar på om jag länner mig själv rätt. Fröken grön fick mig ju att snöa in på att köpa film. Något jag verkligen inte behövde i dessa sparsamma tider. Mitt nya infall verkar luta åt nätshopping. Det kan sluta illa.

Jag måste spara pengar så att jag kan hälsa på mina vänner i Austalien (Tessie Vit och Emmeli Grön).

Trots att jag har så många argument varför jag ska spara pengar kan jag inte fårstå att jag har så svårt för det. Gosh!

Men Fröken Emmeli Green ska ha ett STORT TACK för den fina invigningen jag fick av bloggvärlen. Låt oss bara hoppas att jag inte går vilse, mitt lokalsinne är ju uruselt.