Imorgon är det min födelsedag

..Och det enda jag kan tänka på är hur den hade varit om ni var här. Ännu en födelsedag utan Er. Jag avskyr fortdarande högtider, för de är inte det samma utan Er. Tomheten och saknaden blir alltid värre underdessa dagar. Jag saknar Er så fruktansvärt mycket. Visst allt eftersom tiden gått har jag lärt mig att hantera känslorna bättre. Det vill säga, jag kan kontrollera tårarna. Ibland vill jag gråta och få ur mig allt, men det går inte. Hålet är fortfarande kvar. Tomhet. Saknad.

Ibland har jag dagar som kan verka helt normala. Man är till synes lycklig och full av enegri. Men det är egentligen dagar då jag lyckats blockera allt.

Just come back to me

Det känns som om folk förväntar sig att jag sa vara lika full av energi och alltid positivt sotglös som innan olyckan. Så är det det inte. Och det kommer att ta tid innan jag kommer dit. Om jag kommer dit. Jag ser Tessie och Emmeli överallt. Ständigt. Minnena som flyger förbi fyller mig inte med gjädje och tacksamhet, utan med smärta och sorg. Jag är inte där än.

Det känns som om jag försöker hålla dem kvar genom att klä mig som dem, dekorera mitt rum som dem. De små detaljerna påminner mig om dem. Jag har kvar glasögonen från maskeraden vi hade en sommar, de hänger på min sänggavel. På mitt soffbord är brännmärken efter min minimala vattenpipa vi färsökte tända, stora ringar i öronen och enorma halsdukar är mina accesoarer. Åka Greén, porslinselefanten, står troget och väntar på Emmeli i mitt rum. Samma dag, en tidig morgon köpte hon en porslishund vid namn Dexter i en spontanvisit till loppisen innan jag började jobbet. Musiken i mina hörlurar sjunger om Er.

Festival i sommar är inte att tänka på. Jag försökte förra året. Det var inte kul utan Er där. Det gjorde bara ont, och saknaden var vidrig.

Just come back to me. That is all I need. All I want.